söndag 21 april 2013

Hjälpsamma tankar efter bebishelg

Vi hade en bra helg hos våra vänner. Det var mysigt att träffa en bebis. Han var så fin och härlig. Det är några jobbiga tankar som uppstår efter besöket. Jag tillåter mig själv att tänka dem, men väljer sedan att försöka tänka hjälpsamma tankar i stället.

Ja, det var jobbigt när vi träffade ännu fler föräldrar. Att inte vara med i bebisklubben.
Men: Visst, vi är inte där nu. Vi kommer att få barn så småningom och då kommer vi, även om det är svårt att se nu, ibland önska att vi fick vara med den där fria klubben, som kan åka på spontana resor och med gott samvete lägga pengar på restaurangbesök och goda viner.

Ja, att träffa bebisar gör mig påmind om allt det som vi inte har.Ja, jag är avis på dem som har barn.
Men: Det är ju inte deras barn vi vill ha. Vi vill ju ha våra barn. Det skulle inte göra oss lyckligare att andra var utan barn. Och jag är så glad för deras skull.

Ja, då och då gör det lite ont att se min make hålla bebisen och veta att vi inte är där ännu.
Men: som jag längtar tills vi kommer dit. Och vilken häftig känsla det kommer att vara. Vi har fortfarande den fantastiska resan framför oss.

3 kommentarer:

  1. Åh det är så tungt! Man vill så gärna själv få vara med om den här resan. Jag kan knappt se några barn överhuvudtaget utan att få ont i hela kroppen. Se hur föräldrarna umgås med barnen, vad de pratar om, det ser så mysigt ut! Jag vill också!

    I helgen var vi på födelsedagsfirande hos sambons kusin. Han gifte sig i september förra året och du kan nog gissa hur hans fru såg ut nu... Putande mage i sjätte månaden.

    Det MÅSTE gå vägen för oss också, vi får bara ha lite mer tålamod än de flesta andra.

    Stor kram

    SvaraRadera
  2. jag kan förstå vad du menar...

    SvaraRadera
  3. Tack snälla för omtanken. Nej.. man vet ju aldrig hur någonting känns om man inte har varit med om det själv.. men man kan ju ändå få en känsla av hur man själv skulle känt och eftersom du längtar efter barn så är det nog den känslan man känner när man får ett missfall. Idag känns det värre just för att man undrar...man undrar hur det hade varit att ha barnaspring hemma och hur livet hade varit. Men samtidigt så är det ingen idé att tänka så heller flr jag vet ju faktiskt inte någonting annat än det liv jag har idag.

    Jag hoppas så innerligt att ni får ett + snart. Du verkar så otroligt omtänksam och du verkar ha fötterna på jorden. Det är i alla fall den käbslan jag fått av att bara läsa dina inlägg. En otroligt ärlig människa, ärlig främst mot dig själv vilket jag beundrar!
    De här två åren som du längtat... det är som du skriver så kort tid mot vad ni kommer vara föräldrar.
    Skickar en stooor kram till dig!!

    SvaraRadera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina