söndag 17 november 2013

Tack för att du frågar

Jag har ett sånt där himla bra jobb, där jag får träffa många människor som har mycket att berätta. Häromdagen pratade jag med en kvinna som berättade att hon har fyra barn. Min spontana reaktion var "Åh! Vad roligt med så många barn." Kvinnan undrade om jag och min man har barn och jag sa att vi inte har det ännu. Då frågade hon direkt om vi hade svårt att få barn.

Jag blev så paff, men sa att jo, det hade vi. Hon var så vän och sa bara "Det löser sig". Jag blev inte alls arg på henne, utan kände bara TACK! Tack för att du frågar om vi har svårt att få barn.

Jag vet inte om det är en viss kulturskillnad, eller om det bara handlar om den här kvinnan som person. Men hon kommer hur som helst från Indonesien. Och det var första gången jag träffade henne. Jag förstår, andra hade kanske reagerat med sorg eller ilska. Det beror också på när och hur någon frågar, förstås. Här tror jag att hon läste av mig ganska bra.

Jag har spelat ut samma kort, "inte ännu", till andra personer som inte alls tagit det vidare så modigt som hon gjorde. De har i stället kommit med:
1. Man ska inte vänta för länge!
2. Det är bra. Man ska inte ha för bråttom!

7 kommentarer:

  1. Ofta stålsätter jag mig för frågorna ifall de skulle dyka upp. Det är så satans jobbigt. Men ibland är det så mycket skönare att vara ärlig, vissa människor känns det okej med trots, eller kanske just därför, att de är främlingar. Då slipper man hålla nån jäkla fasad.

    Hoppas det löser sig för er snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är kanske lite lättare när det är nån man inte känner. Man slipper följdfrågor nästkommande månad. Jag brukar också stålsätta mig, men ibland är man ju inte beredd. Det är mer att stålsätta sig när man hälsar på nån med bebis etc.

      Tack för lyckönskningen, önskar er detsamma!

      Radera
  2. www.thedreamofachild.blogg.se19 november 2013 kl. 22:20

    Jag har gjort så om vår resa att dom som frågar av ren nyfikenhet, till dom har jag bara sagt att vi vill vänta, men till dom som frågat av ren omtänksamhet har vi berättat hur det egentligen ligger till. Hoppas snart storken hittar till er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ungefär som vi brukar göra. Vi brukar skratta/skoja bort dem som frågar av nyfikenhet. Eller säga "Det blir när det blir". Vilket ju är sant. Vissa frågar ju inte ens, utan bara säger "Nu är det väl ändå dags!"
      Tack för storkpeppen! Hoppas den hittar till er snart också :)

      Radera
  3. Wooow! Jag hade blivit helt ställd men samtidigt så tacksam för att hon faktiskt uttryckte sig så "rätt fram". ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var ungefär så jag kände! :)

      Radera
  4. Nej tyvärr, är nog mitt bästa svar. Men nu börjar jag bli så gammal att frågan inte dyker upp så ofta. Lite som att slippa visa leg på systemet. Bitterljuv lättnad :-) /louise

    SvaraRadera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina