tisdag 4 mars 2014

Avundsjukan

Det här med barnlösheten har varit ett lättare ok att bära sedan vi fick datumet för första besöket på IVF-kliniken. Men så i söndags hände det. Sorgen och avundsjukan hittade tillbaka till mig.

Vi satt i bilen på väg hem från min mans underbara släkt. Vemodigt och tomt att vända hemåt. Så muntrade jag upp mig själv med att tänka att jättesnart kommer min fina jobbarkompis tillbaka från sin föräldraledighet! Men huvaligen, det som slog mig sedan och gjorde att jag hittade tillbaka till "böl-moodet" för första gången på länge. När min jobbarkompis berättade för mig att hon var gravid, så hade jag och mannen försökt bli med barn i över ett halvår. Nu kommer hon snart tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma med sitt barn i nästan ett år. För att skriva er på näsan litegrann: Jag är fortfarande as ogravid as one can be. Plus att mensen kom igår.

Jag döööör avundsjukedöden.

8 kommentarer:

  1. Hej Lina! Jag hittade hit idag och läste igenom hela din blogg i ett kör. Jag kunde inte sluta läsa, för det kändes som att läsa mina egna tankar. Varendaste en känsla som du beskriver har även jag gått igenom (och säkert många andra). Känns skönt och tröstande att läsa, för jag känner mig ofta så ensam med mina tankar och funderar ibland på om jag håller på blir galen :) Tack för en fin blogg! Önskar er lycka till! Mvh. Joanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för peppen Joanna. Och det känns bra att du kan finna tröst här. Önskar er lycka till också, förstås! / Lina

      Radera
  2. Åhh vill bara krama om dig, känner igen mig själv exakt i det du skriver. Hoppas verkligen på er nu och att det går bra för er med IVF.

    SvaraRadera
  3. Instämmer med Joanna, har också läst från början till slut, in one go. Du sätter ord på de känslor och tankar som detta ofrivilliga vakuum leder till. Det är så lätt att känna sig ensammast i världen, trots att vi är så många som kämpar med samma sak. Tillsammans blir vi kanske inte starkare, men det gör ensamheten lite mindre ensam även om vi inte känner varandra. Lycka till alla tappra kämpar!

    SvaraRadera
  4. Känner igen mig! Kämpar också med utredning. Så tufft när det känns som att alla andra blir gravida utan en själv... Så tungt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tufft och tungt. Men det kommer vara så värt det.

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina