tisdag 12 augusti 2014

Ivf-pusslet

Jag la ett litet ivf-pussel som fick mig att samla tankarna en stund. 


Kliniken ringde upp bara ett par timmar efter blodprovet. Tji fick jag för att jag tidsinställde ett inlägg till lite senare på dagen. Jag ska hur som helst, som väntat, fortsätta med sprutor och nässprej i samma dos fram till åtminstone torsdag när det är dags för blodprov igen och vaginalt ultraljud, som det så käckt heter.

Jag ska fortsätta använda synarel morgon och kväll. Men till skillnad från början när jag gjorde sammanlagt fyra nässprejningar per dag, så gör jag nu bara två. Dosen i sprutan, som mannen ger mig i magen varje kväll, innehåller fortfarande 225 ml fostimon. Nu börjar vi vara vana men jag tycker innerligt att ge första sprutan var något av det modigaste och finaste som min man har gjort för mig.

Det har varit en verkligt speciell semester. Och ännu är inte det som gjort den så märkvärdig till ända. Så här med en ivf-behandling snart i bagaget, så är jag glad att den sammanföll med semestern. Jag förstår att alla inte har möjlighet att lösa det så och för oss var det givetvis en slump att det blev så. Men att genomföra behandlingen på semestern har gjort att vi inte behövt känna någon stress.

Vi har kunnat ta dagen som den kommer. Lika klyschigt som det är, lika mycket stämmer det. Jag tror att det däremot hade blivit stressigt om vi skulle ha valt att gå igenom detta samtidigt som vi skulle ha en semester likt förra årets, resa runt halva Sverige för att hälsa på släkt och vänner.

Behandlingen har bitvis gjort mig trött, nedstämd och gett mig vallningar. Små saker för den som väntar på något så stort, men ändå jobbigt när man är mitt uppe i det.

Inte heller har vi haft några inplanerade projekt eller krav och de gånger som något hinder har dykt upp, så har vi tagit det med ro (förutom timmarna innan första sprutan skulle tas och det inte riktigt stämde med informationen som vi fått, då var jag en uppjagad, bölande, fru med hormonsvängningar en liten stund). I det stora hela hade vi inte kunnat få en lugnare semester och det är jag tacksam över.

2 kommentarer:

  1. Att ha lugn och ro omkring sig när man genomgår en behandling är jätteviktigt. Iaf var det så för oss. Våra första försök gjorde vi i "hemlighet" (inte för våra närmaste dock). Det var inte lätt att förklara all frånvaro på jobbet... Detta gjorde att jag var mkt stressad inför vad alla arbetskamrater tyckte och tänkte. Inte bra att tänka så MEN jag gjorde just det :(
    Nu är det säkerligen inte därför vi misslyckades. Men vid andra behandlingar behövde jag inte fokusera på fel saker och det hjälpte iaf min hjärna att tänka rätt saker.
    Så jag blir bara glad när du berättar att allt gått lugnt och avslappnat till :) Toppen!
    Fortsatt lycka till!
    Kram Viktoria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och tankar, Viktoria! Kramar

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina