söndag 7 december 2014

Ny medicin påbörjad

I dag har jag tagit min första prasteron. Jag ska ta två sådana kapslar om dagen, en på morgonen och en på kvällen. Jag vet inte så mycket om kapslarna, förutom att de ska ge mig starkare ägg i och med ökat östrogen och progesteron och att en biverkning kan vara akne.

Men nu när jag börjat googla på det så ser jag att det som det innehåller, dehydroepiandrosteron (dhea) är dopningsklassat i Sverige och i stora delar av världen? Tror ni jag måste skippa volleybollen framöver? Haha, det vore just nåt. Tur att Korpenvolley, utom tävlan, inte har särskilt många dopningskontroller ;)

Jag hoppas inte att nya medicinen ställer till problem nästa vecka när vi åker till Portugal. Den romantiska resan inleds i häktet. Apoteket sa att det inte skulle vara några problem så länge jag har originalburken med mig men jag känner nog att det är läge att checka av det med kliniken. Vill inte hamna på löpet som någon steroidskurk.

Det ska bli så skööönt, om en vecka och en dag sitter jag och min underbara man och blickar ut över Atlanten! Jag kan inte tänka mig en ljuvligare måndag.

Det blir lite tvära kast här. Men i dag var vi hemma hos en bekant och träffade hans son och dotter. En femåring och en fyraåring. De var högljudda, energiska, uppmärksamhetskrävande och alldeles fantastiskt härliga att umgås med. Pojken var helt insnöad på julkalendern, om pirater, och flickan gav mig en skattkarta.

När vi kom hem välde en stark tomhet över mig. Det var knäpptyst hemma. Jag kunde höra köksklockan, mina egna andetag.

Vi stod och höll om varandra i hallen en stund. Kunde skratta mellan tårarna, när vi pratade om att den tiden också kommer så småningom. När vi längtar efter att bara vara vi, ha utflugna barn och höra köksklockans tickande igen. Så gick mannen upp för att spela tv-spel, med en himla massa pangande, och jag kastades in i att fantisera mig framåt till tonåren.

6 kommentarer:

  1. Ni gör det så förbannat bra - ni verkar vara starka och trygga i varandra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, tack. När man varit i svängen ett tag så går det där upp och ner. Men då underlättar det givetvis att vara starka och trygga i varandra i grunden. Om inte annat så lär man bli det :)

      Radera
  2. Jag beundrar er, ni är starka! Det är ingen lätt situation att vara i.. att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan. Har själv varit där.. och det är som du säger, man lär sig verkligen att bli starka och trygga i varandra om man inte redan är det. Det gör att man orkar bättre. En dag kommer lyckan för er också, på ett eller annat sätt. ♡ Hoppas innerligt att den nya medicinen gör susen! Njut av resan nu och ta hand om varandra. :)

    Och du har en underbar blogg, har många gånger kommit hit och fått tröst. Kan tänka mig att jag inte är den enda som känner så. Fortsätt att vara du, för du verkar vara en fin människa på alla sätt och vis. Kram!

    SvaraRadera
  3. Vi ligger några steg bakom er i resan mot ett barn. Så skönt att läsa om vad som väntas för oss. Detta är ju inget man pratar om i vardagen så jag tycker det är svårt att finna information/tips som inte är av den medicinska/tekniska-arten. Därför är jag så glad att ha hittat till din blogg där även känslorna får ta plats. Vi håller våra tummar för er också.

    SvaraRadera
  4. Tänkte bara tipsa dig, utfall att du kikar något på musikhjälpen. Startade en digitalbössa idag http://lillahell.blogg.se/2014/december/digitalbossa-ivffamiljer.html

    SvaraRadera
  5. Tycker du är sååå stark, men när man är i det som vi är så är det de enda val man har, hur skulle de annars gå?

    Fick idag reda på att utredningen för att får göra IVF skulle ta mycket längre tid än jag beräknat, kanske varit lite naiv nu när jag tänker efter.
    Men i över ett års tid så har vår läkare sagt att vid 25år får ni påbörja IVF och i Februari fyller jag äntligen 25 år. Fick i veckan veta att om jag ber om att de skickar en remiss i Januari så blir de tidigast IVF i April och då kan vi tyvärr inte få någon hjälp av hormoner imellan detta eftersom de som utför IVFen vill vara säkrare på att man inte blir gravid innan för de ska slippa onödigt förarbete...låter döds löjligt för mig.
    Och denna vecka fick jag även reda på att en av mina bästa vänner plötsligt blivit gravid men hon hållt de lite hemligt för att inte känna någon press (förståeligt) och vips blev de gravida efter ca 3månader och visst är jag lycklig men visst gör det sååå ont så otroligt ont, detta blir 3e julen som vi är ofrivilligt barnlösa.

    Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg mer än att du är inte ensam.

    Nästa år blir vårt år <3

    SvaraRadera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina