onsdag 18 februari 2015

Ovissheten vs erfarenheten

Imorrn är det dags för andra föräldrautbildningstillfället. Jag har längtat ungefär hela veckan! Tobias har varit sjuk i veckan, så vi var lite oroliga att han inte skulle ha blivit frisk till imorrn. Men det är lugnt! Vilket förstås är tur eftersom att vi inte får missa ett enda tillfälle, då blir det bökigt att ta igen det vilket man måste enligt reglerna numera.

I dag har jag lämnat in ivf-recepten på apoteket. Dag 28 infaller i mitten av nästa vecka. Så tidigare i dag insåg jag att "Hm … tänk så infaller dag 28 lite tidigare än dag 28. Hur redo är vi då med sprutor?" Inte alls, faktiskt. Men nu kan jag hämta ut sprutorna på lördag. Så det kommer jag att göra! Jisses. Väntan på sista ivf:en har känts rätt lång. Men nu känns det som att det i stället är jättesnart.

Det känns lite jobbigt med ivf nu på ett annat sätt än tidigare. Jag bryr mig inte så mycket just nu om att det är sista försöket. I stället känns det mest som att jag vill att sista försöket ska vara gjort. Jag vet redan vad som väntar och det är inte läskigt på samma sätt. Bara jobbigt att nu gå igenom denna pendling mellan hopp och förtvivlan åter en gång. Tidigare har det tuffaste varit ovissheten. Vad händer nu? Hur kommer det att kännas? Nu är det tuffa att veta vad som händer och hur det känns. Aldrig kan man vara nöjd! Haha. Men nu kör vi snart, hur som helst!

10 kommentarer:

  1. Jag förstår din förvirring men kör på för ni kommer bli föräldrar på ett eller annat sätt! Ska bli roligt att höra hur kursdel 2 är! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, än så länge är vi väldigt nöjda med kursen! Det mest givande är förstås att träffa andra i samma situation och få bolla tankar och funderingar. Hur upplevde ni föräldrautbildningen? Kram!

      Radera
    2. Vi gick en intensivkurs så vi var 4 par totalt. Vår ledare var förutom kursledare mentaltränare så hon vävde in mycket av sin kunskap i kursen så det kändes lite som terapi ibland. Det var superbra och vi kom varandra mycket nära i gruppen snabbt eftersom vi fick berätta om vår kamp att få barn för varandra. Kram

      Radera
    3. Intressant! Tack för ditt svar (svarar jag sent om sider, haha).
      Vid första tillfället fick vi sitta kvinnor och män separat i början när vi presenterade oss. Intressant var att vi kvinnor kom in på barnlöshetskänslorna och det kroppsliga direkt medan männen inte riktigt berörde det utan kom in på var de bodde och vilka jobb de hade. Något vi tjejer inte pratade om alls :)

      Radera
  2. Tänker på er <3
    Och uch är så jobbigt med den här känslan mellan hopp och förtvivlan.
    Nu väntar vi på vårt första IVF försök. Och känns som en hel evighet.
    Speciellt när jag alltid har haft en "regelbunden" cirkel på 29-33 dagar, och nu är jag plötsligt uppe i 50dagar (med massa negativa test såklart) lika så i morse med CB digital så var de negativt men enligt vår klinik så ska de inte vara något konstigt alls utan mensen kan hoppa över en månad även om den aldrig gjort de innan så inget man behöver kolla upp, men så otroligt jobbigt och frustrerande för trots alla negativa test är de sjukt svårt att inte känna sig otroligt skengravid!
    Känns skönt att läsa din blogg och inte känna sig ensam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så himla tungt. De där skengraviditerna är verkligen ingen höjdare. Kan tänka mig att det blir sjukt frustrerande. Men hoppas att ni kommer igång med ivf:en snart. Stor kram!

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina