söndag 8 februari 2015

Ute ur bloggarderoben

Jag har funderat länge och väl, bollat fram och tillbaka med min man, och slutligen bestämt mig för att inte längre blogga anonymt. Det känns roligare och mer personligt att kunna presentera sig mer på riktigt.

Allt fler i vår omgivning vet om vad vi går igenom, det är ingen hemlighet. Inte heller känns det som all den skam jag burit med mig, över att vilja men inte kunna bli med barn, finns kvar. Och skammen över känslorna som funnits därtill, med avundsjuka, ilska, förtvivlan och sorg är mindre och lättare att bära. Många som känner mig känner till bloggen, vilket gör det allt mindre logiskt att inte ge sig till känna för den större skaran läsare heller.

Så nu tänkte jag komma ut hyfsat ordentligt ur bloggarderoben lagom till den stundande föräldrautbildningen, i Falun, och tredje ivf-försöket, också det i Falun! Genom att inte vara lika anonym som förr, finns ju risken att jag inte törs vara lika öppen. Men å andra sidan har jag under hela tiden som jag bloggat de här snart två(!) åren haft i åtanke att jag aldrig är helt anonym samt att jag kanske kommer vilja vara öppen med vem jag är så småningom.

Det mesta om mig vet ni  som hängt här ett tag redan. Men här är en kort presentation, med kanske en del ny info: Mitt namn är Lina. Jag är 28 år och sedan fyra år tillbaka bor jag i Avesta, som ligger i södra Dalarna. Här bor jag i ett kedjehus tillsammans med min man Tobias och våra två katter Seven och Kosmo (det är smala referenser men vi är lite Seinfeldnördiga i detta hushåll). Tobias och jag har varit tillsammans i nästan sju år, gifta i snart tre år och önskat att bli föräldrar i över tre år.

Jag har bott lite kors och tvärs. Men när folk frågar varifrån jag kommer, så svarar jag utan tvekan Gällivare. Det är där jag är uppvuxen till störst del och när jag åker "hem", så är det dit jag far fast ingen av mina föräldrar bor kvar där. Jag är utbildad journalist och jobbar som reporter på en liten lokaltidning som heter Fagersta-Posten och ligger i norra Västmanland. Där har jag jobbat i snart fem år. Fast bloggen har förstås inget med tidningen att göra utan är något jag ägnar mig åt på fritiden.
Bjuder på tre varianter av mig. Två lite nyare och en från 80-talet.

Det var nog det lilla för denna gång. Vi hörs! 

24 kommentarer:

  1. Starkt av dig! Jag har själv kopplingar till Västmanland så det var lite roligt att läsa att du bor där uppe. Vem vet, vi kanske har setts utan att veta om det :)

    SvaraRadera
  2. Fina Lina! Du var ju helt bedårande även som liten! <3 Kramar, Silvia

    SvaraRadera
  3. Jag kom av en tillfällighet in på din blogg för länge sen och har därefter följt den för att den är så trevligt skriven och det är intressant att följa er.
    Nu är det roligt att få se dina foto också.
    Jag önskar er all lycka i framtiden. / Berith

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du hittat hit Berith och ännu roligare att du stannat!

      Radera
  4. Vad roligt att få en större bild av vem du är!

    SvaraRadera
  5. Det var starkt gjort. Det skulle nog aldrig jag våga. Men vem vet... :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland törs man till slut, fast det är lite läskigt :) Kram!

      Radera
  6. Starkt gjort av dig. Så himla fint att du kan delge allt det fina,kloka,vackra och känslomässiga som du skriver på din blogg.Massa kramar från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, fina du. En massa kramar till dig också, svärmor! ;)

      Radera
  7. Tycker att du är modig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack Intejag! Det är så snällt med alla uppmuntrande ord. Då blir det extra lätt att vara modig =)

      Radera
  8. Trevligt att "träffas"! :) kul att få ett ansikte, kikar in här dagligen och har fått mycket hjälp av att läsa dina inlägg. Du ligger före mig i så mycket, vad gäller känslor och accepterande av situationen, det känns skönt att veta att man kommer dit så små småningom. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delar med dig, Jessica. Det känns skönt att veta att skrivandet och öppenheten med känslorna gör nytta. "Vi ses!" ;)

      Radera
  9. Så fint att få en bakgrund till din text! Jag tänkte nästan att du jobbar med det skrivna ordet eftersom du uttrycker dig så väl och skriver så medryckande och flyhänt! Jag önskar er all lycka till på vägen mot er bebis! Jag följer sä gärna med er längs stigen! Susanna i Göteborg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh, tack så mycket Susanna! Du är så varmt välkommen haka på! PS. I Göteborg bodde jag och en kompis en sväng, i Björkekärr nära Östra sjukhuset. Mycket trevlig stad!

      Radera
  10. Wohoo! Heja hejja!!! ��
    Vilken frihet eller hur!?
    Och jätteroligt för oss läsare och äntligen få ett ansikte... Man blir ju nyfiken när man följer en persons liv och vet "allt" men inte hur personen ser ut.
    Så hejja dig och hejja 3dje ivf försöket som jag vet att många håller alla sina tummar för! ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa! Verkligen befriande! :) Tack för alla tummar.

      Radera
  11. Heja dig Lina, modigt av dig! Kanske vågar även jag ta steget nån dag... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns bara roligt när man väl tagit steget. Men det gäller väl att bestämma sig. Sen beror det förstås på vad man vill ha ut av bloggandet :) Kram!

      Radera
  12. Modigt! Jag har varit öppen för mina närmaste vänner och familjen. På jobbet har jag inte velat att någon ska veta men det har troligtvis skvallrats en del pga att min sambo och jag jobbar på samma arbetsplats. Håller tummarna för att tredje IVF:en går bra eller att adoptionsprocessen flyter på utan för många hinder på vägen! Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för peppen!
      Jag har tyckt det är rätt skönt att vara öppen på jobbet. Mest för att de ska förstå varför jag behöver vara ledig med kort varsel/är nere/behöver gå tidigare/ändra i schemat. Vi är en rätt liten arbetsplats ändå, så alla påverkas när någon behöver vara flexibel. Hoppas att det går bra för er! Kram

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina