onsdag 18 mars 2015

Åtta befruktade små korn

Jag kikar bara in en sväng för att berätta att det blivit åtta(!!) befruktade ägg. Det måste vara nattens norrsken som gjorde äggen och simmarna alldeles till sig, haha.

Sköterskan från kliniken berättade att av de tolv äggen som plockades ut var det elva som var mogna. Sex av de befruktades med icsi-metoden och fem med ivf-metoden. Båda metoderna mynnade ut i fyra befruktade ägg vardera. Vad är det som händer? Vid försök ett blev två ägg befruktade, vid försök två blev tre ägg befruktade.

På fredag planeras två ägg sättas in. Efteråt vill de prova att ge mig ett dropp som sänker mitt immunförsvar. Det hoppas de ska göra att kroppen inte stöter bort äggen.

Heja kroppen, äntligen känns det som att vi samarbetar lite!
 

19 kommentarer:

  1. Härligt! Nu ska det du se att det går vägen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, vi är så himla taggade och förväntansfulla! Tack för peppen <3

      Radera
  2. Bästa Lina,
    här kommer ett (litet) frågepaket från en annan (nyfiken) journalist.
    Men först och främst: jag är så imponerad av dig och har en känsla av att det här kommer att gå vägen nu!!! <3

    Vilken metod använde de hittills och vad exakt är skillnaden? Hur kom det sig att du (nästan) blev överstimulerad denna gång och vad är riskerna med det? Varför kommer de att sätta in två ägg - ska de inte avvakta för att se hur äggen utvecklas innan detta bestäms? Varför måste du få blodförtunnande nu? Vad gör tror du att det blev så många fler ägg den här gången? Akupunktur? Prasteron? Någonting helt annat? Tänker ni på adoption nu också, trots de första försiktiga tvillingstankarna...? =))) Och hur många minuter tar ett äggplock? Hur känns det - vad gör (mest) ont? Varför blir insättningen just på fredag?
    Massor frågor, I know. ;*
    /Silvia
    PS. Det är magiska nätter, de där norrskensnätterna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack bästa Silvia!
      Jag hoppas innerligt att din känsla, och min egen bra känsla, stämmer.
      Förbered dig på ett långt svar på din frågebomb nu. Det blir två svar eftersom att teckengränsen nåddes ;)

      Tidigare har ägginsättningen gått väldigt fort, de har helt enkelt bara satt in ägget. Den här gången provar de att sätta in äggen för att sedan sänka mitt immunförsvar med dropp. Det är ibland framgångsrikt och med det hoppas man att kroppen inte ska orka stöta bort embryona, om jag förstått det rätt. Jag tror att det är det IL-dropp, som jz79 skriver om. Man vill väl helt enkelt inte göra det i onödan utan chansar med det som en sista åtgärd nu.

      Jag har fått i mig en mycket högre sprutdos den här gången än de tidigare gångerna. Det har lett till många ägg och det är när äggen blir många som risken för överstimulering ökar. Själva överstimuleringen riskerar att dyka upp efter att man tagit ägglossningssprutan. I värsta fall kan det bli väldigt allvarligt, så pass att man blir väldigt sjuk och hamnar på sjukhus. Tack och lov har inte mina värden varit så höga.

      Jag måste ändå ta blodförtunnande, eftersom att en ökad hormonmängd i kroppen riskerar att leda till blodproppar. Pravidelen som jag äter är till för att bromsa en eventuell överstimulering. Det hade kunnat bli så att vi skulle kunna tvingas frysa in alla äggen och skjuta upp insättningen, men nu är vi glada att min kropp ändå verkar vara rätt fit for fight på fredag.

      Prasteron har ingenting med äggmängden att göra, utan bara styrkan på äggen, så att fler blivit befruktade nu tror jag säkert kan ha med det att göra. Jag tror att det är den ökade dosen som lett till fler ägg. Vem vet, kanske akupunkturen hade ett finger med i spelet. Fast det är drygt en månad sedan jag var där.

      Korta protokollet ska vanligen leda till fler ägg än det långa, om jag förstått det rätt. Kanske var det så att min kropp inte var tillräckligt återhämtad vid det förra korta protokollet? Den här gången väntade också läkarna någon dag extra innan äggplocket, så kanske hann de bli fler och få rätt storlek.

      Den läkare jag träffade i tisdags var inte förvånad, om än väldigt glad för vår skull, över att det blivit så många ägg. Hon sa att det helt enkelt finns en anledning till att det finns en anledning till att ha tålamod till tre försök. Kliniken hinner lära känna ens kropp mycket bättre vid försök tre än vid det första försöket.

      Jag trodde också att de skulle avvakta till senare med att säga om ett eller två ägg sätts in. Men de visste det redan i dag. Jag har inte frågat mer om det utan gissar att vi får veta på fredag. Störst anledning till att de sätter in två är nog ändå att de sett att det ökar våra chanser och att vi faktiskt bett om det. Men jag ska fråga närmare på fredag om jag kommer ihåg i all iver :)

      Själva äggplocket tar inte längre än en kvart, får jag för mig, inte något av våra i alla fall. Däremot är det en del väntan innan och efter. Det är jättesvårt att säga hur det känns. För första gången gjorde det absolut inte ont alls, trots att jag var nervös. Det kändes ingenting. Personalen är så proffsig, inlyssnande och stöttande. Ändå råkade det göra ont för mig andra och tredje gången. Och det är när bedövningen släpper. Det blir en smärta när nålen som punkterar äggblåsan börjar kännas, helt enkelt.

      Radera
    2. När det kommer till adoption och ivf tänker jag mig att det går att hoppas på både och, men det är svårt att hoppas lika mycket samtidigt. Just nu måste vi fokusera väldigt mycket på ivf:en och hoppas på den. Då får adoptionshoppet stå åt sidan litegrann, tänker jag, precis som ivf-hoppet fått stå åt sidan under lång tid innan äggplocket.

      Men imorrn är det adoptionsträff och då vet jag att det kommer kännas pirrigt det också. Om vi dessutom inte skulle ha kvar några ägg till syskonförsök efter detta, så har jag svårt att se oss göra en till ivf. Då kan det hända att adoption ligger oss närmare.

      Det känns verkligen inte bortkastat att ha ägnat så mycket tid åt att fundera på adoption, föräldrautbildningen har i stället gett oss svar på frågor kring adoption som vi kanske inte ens reflekterat över innan.

      OM vi skulle bli föräldrar i slutet av året, så är det ändå inte helt omöjligt att vi skulle stå kvar i åtminstone en adoptionskö. Det känns som ett så speciellt sätt att bilda familj på och min magkänsla säger att det nog skulle passa oss. Men det där vet vi nog mer om ifall vi väl skulle genomgå lyxen att hamna i den sitsen =) Det väcker ju också frågor kring hur det är att ha både biologiska och adopterade barn.

      Jag tror det blir på fredag för att de inte törs vänta för länge, men ändå vill hinna se vilka som passar bäst att sätta in. De andra odlar de vidare på till söndag, för att se om de blir starka nog att frysa in. Tidigare har ju inget ägg nått frysen, eftersom de inte klarat sig i fem dagar.

      Hoppas jag fick med alla svar, haha.
      Vi ses snart, hoppas jag :)
      Puss och kram! / Lina

      Radera
    3. Men tack för att du tog dig tid att svara så utförligt! =))) Jag känner mig jätteengagerad i er framgång, det känns sååå kul, faktiskt! Helst skulle jag vilja gå och köpa bebispresent direkt efter jobbet idag men jag får väl hejda mig liiiite till, tills guldkornet/-kornen har hittat sin plats i din mage. ;-)
      Jag har en till fråga: vad är det för skillnad på vanlig IVF och ISCI? Och hur gjorde embryologerna hittills, alltså vid de andra två försöken?
      Blir så fint att ses snart! <3
      Puss och kram!

      Radera
    4. Hihi, ja du vet ju hur jag peppade mig själv i dag. Ska komma ihåg att skriva nåt tänkvärt inlägg om det sen :)

      Ivf innebär att det är flera spermier som får tävla om att ta sig in i ägget. Vid icsi-metoden väljs en simmare omsorgsfullt ut och "tvingas" in i ägget. Den senare metoden används i princip bara när simmarna är färre eller mindre snabba. Vi har kört icsi de två första gångerna eftersom embryologerna ansett att det varit gränsfall i antal, även om simmarna varit snabba.

      Båda metoderna är framgångsrika.

      Radera
  3. Wow! Är det IL-dropp du får? Hört att Falun ger det.. Jag ska få det nu när jag gör behandling på Serumkliniken i Aten.
    Önskar dig all lycka! Ruva lugnt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är säkert IL-dropp! Jag har lite dålig koll :)
      Stort tack för peppen och så önskar jag dig varmt lycka till, förstås!

      Radera
  4. Härligt!!! Nu håller jag tummarna ❤️❤️❤️❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack! Och jag håller verkligen tummarna för er, för att ert efterlängtade, världens viktigaste, samtal ska komma snart <3

      Radera
  5. Hej Lina.
    Det finns inte så mycket mer att säga än att jag som vanligt är oerhört glad för er skull. Är med er i tankarna och håller alla tummar och tår . Nu jäklar :D Stor, stor kram från "Tant Anne" till er båda naturligtvis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne! Det betyder mycket. Stor kram!

      Radera
  6. Oj vilket resultat! Härligt! :) Då får ni nog bra skörd till frysen också. Håller alla tummar jag kan inför återföring och ruvande. kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi hoppas på full frys, ungefär :)
      Kram!

      Radera
  7. Härligt, fortsatt lycka till, håller tummarna! Kram från en medsyster

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varmt tack. Kram du rara medsyster! :)

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina