måndag 6 april 2015

Rehab för avdankade ivf:are och adoptionsstrategier

Första arbetsdagen på tre veckor i morgon! Jag är helt utpumpad i dag och tänkte faktiskt lägga huvudet på kudden inom tio minuter. Det finns inte att jag är sjuk från jobbet i morgon. Jag och mannen skojar om att det är all ivf-skit som rensas ut ur kroppen. Jag skulle väl behöva någon slags rehab efter att ha gått på så många mediciner som jag gjort denna behandling.

I dag har jag varit lite väl ambitiös på mejlfronten. Jag har sagt åt mannen att han måste stoppa mig om han inte känner sig bekväm med min framfart. Han säger att han uppskattar att jag gör det.

Jag har mejlat kommunens familjerättssekreterare för att meddela att vi vill fortsätta med adoptionsprocessen och därför behöver boka in datum för medgivandeutredningen. Sist berättade hon att vi ska skriva varsin livsberättelse innan första träffen, så jag har frågat lite hur vi ska tänka där.

Sedan har jag faktiskt mejlat de tre organisationer som vi är medlemmar hos. Vi har fått rådet att om vi vet att vi är intresserade av något land innan utredningen drar i gång, så skadar det inte att ha det i åtanke under medgivandeutredningen. Absolut inte på så sätt att vi låser oss vid just det landet i själva utredningen, landet ska inte ens nämnas, utan snarare att om det är något som det landet anser är särskilt viktigt att det står med i utredningen så är det ju skönt om det finns med i pappren från början och vi slipper komplettera utredningen. Det gör nytta men skadar inte. Det kan också handla om att saker ska formuleras på ett visst sätt i utredningen. Det blir intressant att se vad organisationerna svarar. Vi har ställt frågor om Taiwan, Thailand och Sydkorea.


Vi är så glada nu att vi anmält vårt intresse hos alla tre organisationer. Visst, det kostar mer. Men det ger oss så fler valmöjligheter, vilket är så mycket värt. Vad vi kunnat se hittills är att genom Barnens vänner är vi låsta till att adoptera från en av deras tre organisationer i Taiwan. De andra länderna är inte aktuella för oss. Hos  Adoptionscentrum är jag för ung för att vi ska få adoptera från Taiwan. Hos dem kan däremot Sydkorea vara aktuellt för oss, dit efterlyser Adoptionscentrum ansökningar. Vi är som sagt intresserade av Thailand också, men där har Adoptionscentrum fyllt sin kvot för i år och man får i så fall köa för att få skicka en ansökan nästa år. Då är vi glada att möjligheten att adoptera från Thailand finns via den tredje organisationen, Barnen framför allt. Tidigare pratade vi löst om Madagaskar, via Adoptionscentrum. Men de skickar ingen ansökan om man aldrig provat att leva i ett fattigt land. Den som adopterar från Madagaskar måste bo där i tre månader.

Adoptionsvärlden är oviss. Vi får se hur situationen ser ut när väl vår medgivandeutredning är klar, troligen i början av hösten eftersom att kommunens verksamhet förstås inte direkt skräddarsys efter våra önskemål utan folk vill nog ha sina semestrar i sommar också. Så ska vi ju hoppas på att bli godkända som adoptivföräldrar av nämnden, förstås ...

10 kommentarer:

  1. Hej. Får jag fråga hur ni tänker kring val av länder? Varför är vissa länder inte aktuella? I det genetiska lotteriet kan man ju inte välja vilket barn man får. Kan det inte då kännas lite underligt att utesluta vissa länder när man adopterar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Visst får du det!
      Jag uttryckte mig lite slarvigt. Egentligen handlar det snarare om att organisationerna i länderna väljer bort oss. Varje land har sin kravlista på de blivande adoptivföräldrarna och det gäller att passa in på den.

      Många organisationer ratar oss eftersom att vi inte är aktivt kristna. Andra tycker att vi som varit gifta i tre år, inte har varit gifta tillräckligt länge. Medan vissa anser att jag som inte fyllt 30 är för ung.

      Övriga faktorer som spelar in är att vi från vissa länder måste vara beredda att adoptera ett barn som är över fem år, till exempel, vilket vi troligen inte är eller ens kommer få medgivande för med tanke på ansvaret som det innebär. Andra länder har alldeles för långa väntetider för att vi ens ska överväga att adoptera därifrån.

      Slutligen: Du får aldrig stå i kö till mer än ett land när du ansöker om att adoptera.

      Radera
  2. Jag beundrar dig att du/ni orkar ta er igenom detta helvete.
    Det krävs otrolig mycket tålamod och kunskap för att ta sig igenom det ni nu gör.
    Att ni kommer att lyckas på något sätt tvivlar jag inte en sekund på och hoppas bara att det inte tar för lång tid.
    Vill ännu en gång tacka för du delar med dig av allt. / Berith

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för peppen, Berith!
      Vi är inställda på att det kommer ta tid, ibland kommer det väl kännas som en evighetstunnel framför oss, men vi hoppas att vi inte kommer stöta på allt för många hinder på vägen.

      Radera
  3. Du/ni är otroligt starka!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack! Vi känner oss inte alltid så himla starka, förstås. Men ibland kan det vara rätt bra att inte känna efter allt för mycket ...

      Radera
  4. Oj hög igenkänningsfaktor för var vi var för 3 år sen. Vägen är lång till ert barn via många val och många papper men det går, tro mig. Även i de djupaste svackor. Skriv gärna om du har frågor till min blogg så kan du få en email till mig. Inga frågor är dumma, stöttar gärna. Sydkorea stod vi också och valde bland och de har väldigt korta köer nu. Dock är det svindyrt att adoptera därifrån och de har lagt till mycket tester etc sista året.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att läsa att nån känner igen sig och supertack för omtanken! Tror det kommer dyka upp ett gäng frågor på vägen, så räkna med mig ;)

      Japp, Sydkorea måste vara ett av de absolut dyraste länderna att adoptera ifrån. Med avdraget från försäkringskassan beräknas kostnaden landa på sammanlagt drygt 330 000 kronor.

      Radera
  5. Ville bara säga att det inte är något krav att en ska ha bott i/rest i fattiga länder för att adoptera från Madagaskar. Dock är det en vistelsetid på 3 månader, något som många ser som en positiv upplevelse. Dessutom kan ni börja få föräldrarpenning från den dagen som ni får barnet i er vård!
    Men det var bara ett sidospår, det jag egentligen ville säga var att de flesta a-föräldrar har rest världen runt i tankarna innan de har hamnat i det "rätta" landet och att allting ändras hela tiden!
    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp. De tre månaderna har vi koll på och har pratat om. Det vore verkligen en resa för livet. Men Adoptionscentrum säger också detta på sin hemsida: "Vi bedömer det som en förutsättning att ni är mycket resvana; att ni rest - och kanske bott en tid - i riktigt fattiga länder." Tack för peppen!

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina