lördag 26 september 2015

En tung dag, en lätt dag

Läkarappret kom ju inte med posten igår, så mannen ringde sin gamla vårdcentral. Han fick lov att hämta det. Så begav han sig mot nya vårdcentralen, där läkaren var ledig. Förhoppningsvis jobbar läkaren på måndag, så mannen kan hämta ett stycke påskrivet papper då.

Först blev jag förbannad när det visade sig att gamla vårdcentralen inte gjort det de skulle, skicka iväg pappret i tisdags förmiddag. Det är som att en del ständigt bevisar att man skulle gjort jobbet bättre själv. Man vill känna tilltro, men blir bara uppgiven. När arbetsdagen slutat och tankarna pockade på blev jag bara knäckt. Knappt så jag förstår hur jag egentligen tog mig hem. Väl hemma var jag helt nere i mörkret. Ville bara krypa ur skinnet, vara var som helst annanstans än i nuet.

Vi skulle egentligen ha gått på bio, Glada hälsningar från Missångerträsk, men jag fick inte riktigt tårarna att sluta rinna och jag kände inte för att vara inträngd i en biosalong. Filmen, som fått väldigt blandade recensioner, är förvisso en komedi men handlar om ofrivillig barnlöshet. Inte världsbäst timing att se den just igår alltså. Det blev i stället falafel nere på torget och sedan lugn kväll hemma framför teven.

I dag var en desto roligare dag. Vi skulle egentligen haft främmande, men stackars pojken blev sjuk så vi fick hitta på lite annat. Eftersom de förhoppningsvis kommer hit nästa helg i stället, så har vi passat på att göra nu det vi skulle göra nästa helg: Vi har köpt på oss lite, lite grejer till barnrummet! Hur stort? Åh, det börjar bli så konkret och fysiskt på något sätt nu även om vi har en lång bit kvar. Vi har beställt en växasäng! Den kommer förhoppningsvis inom en vecka. Och man kan ju inte ha en säng utan ett påslakanset, så det har vi också inhandlat. Det blev ett urgulligt pandamönster. Vi ville köpa fler grejer i möbel- och inredningsväg, men hejdade oss. Bättre att tänka efter vad vi faktiskt vill ha. I bokaffären hittade vi varsin bok till vårt blivande barn. Tobias köpte en pekbok med Bamse och jag en bok med en sång.

Sen har vi låtit vår inneboende Johan ta en bild på oss framför huset i dag! Också overkligt. Vi tyckte det var bra att passa på när höstvädret är så vackert, så får vi se om bilden funkar sen. Jag har också frågat grannflickan om hon vill vara med på någon av bilderna till Taiwan och visa hur nära det är till skolan för henne, och så småningom vårt blivande barn. Det vill hon. Så i morgon ska vi nog fotas ihop på vår gård så att skolan syns i bakgrunden.

6 kommentarer:

  1. tjena på er
    har ett tv tips

    http://www.svt.se/veckans-forestallning/en-negers-uppvaxt

    mega kram

    mvh diana som är adopterad från Peru

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Bra att du säger till. Kollar nu. Härlig kvinna! :) Vänliga hälsningar/ Lina

      Radera
  2. Ibland är vården så frustrerande, jag känner igen känslan då man väntar på nåt som inte går att påverka, tjata kan ju hjälpa men är så trist att man ska behöva det, jag är själv just nu extremt irriterad på vården då det det mest bara strular......
    Vi hade också tänkt se den filmen, får väl se hur den är, hur der kommer kännas som barnlös att se den.
    Hoppas ni snart får klart alla papper så att ni kommer vidare i processen, läser och längtar mer er.

    /Maria
    Livs-tankar.bloggplatsen.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria! Ja, nu hoppas vi att det ska flyta på bra närmsta tiden.

      Radera
  3. Förstår er frustration! För vårdcentralen är det som vilket papper som helst, för er betyder det allt just nu. Tillåt er att få utlopp för era känslor och missa saker ni planerat. Det blir rätt mycket sådant i adoptionprocessen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så skönt att läsa på något sätt ändå, att det är fler som vet att det är så här. Tack för både förståelse och råd.

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina