tisdag 6 oktober 2015

Att skönja en mållinje

Nu börjar jag känna mig lite trött på papperssamlandet och organiserandet. Det är nästan så att jag vill vifta bort allt och bara dra täcket över huvudet. Lite som att någon försöker heja på en i ett marathon. Vill bara vila lite, lite, men kan inte stanna för då orkar man inte längre och så står någon eller något vid sidan om och skriker "KOM IGEN! Pressa lite till! Inte sluta! Du är så nära! Snart i mål!" och kroppen är helt slutkörd och man bara fortsätter på ren vilja. Kan skönja mållinjen fast den känns långt borta.

Men snart får vi ta det lugnt, alldeles för lugnt alldeles för länge skulle jag tro. I dag kom läkarpappret (sjukt imponerad att det gick så fort!), vi är också väldigt glada över att ha kunnat fråga och få ja av dem som vi önskar tar hand om vårt barn om något skulle hända. Tobias möttes först av tystnad och sedan ett "Ja, äh, en till unge ska vi väl få plats med", ungefär. Tyckte det lät som en superskön reaktion. Som jag nämnt tidigare är ju inte detta någon juridisk bit alls, vi kan ju skriva vilket namn vi vill men i slutänden är det kommunen som bestämmer vad som är bäst för barnen. Nu är de meningarna i alla fall nästan skrivna, på engelska, bara några ynka detaljer som ska dubbelkollas. Kanske får vi iväg alla de pappren i kväll men kanske tar vi det i morgon.

Nu är det således bara dessa ynka punkter kvar innan vi får vila:

  • Utredning tillbaka från översättaren.
  • Sammanställa fotoalbum.

Fy tusan så vi lär stupa vid mållinjen när vi äntligen kan pusta ut (för denna omgång). Det kommer verkligen bli den största milstolpen hittills att bli köande till St Lucy. 

2 kommentarer:

  1. Det där papperssamlandet är verkligen utmattande. Det är så mycket att tänka på , så många detaljer, så många inblandade, så mycket som ska klaffa. Men va lyxigt att ni får komplettera er utredning själva! Det är ju en stor hjälp. Vi har inte ens fått ändå stavfel utan att nämnden ska godkänna den igen. Vilket vi struntade i den här gången. Det är helt befängt. Förra gången blev vi ju försenade flera månader pga det, det var jättejobbigt.
    Men det är som du säger oerhört intensivt just nu, sen kommer det bli tomt och tyst ett bra tag. Man behöver styrkan lika mycket till båda situationerna för att orka sig igenom dem. Men man klarar det för målet är sååå värt det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi trodde också att minsta stavfel skulle innebära upp i nämnden igen. Så vi är lättade. Så sjuuukt jobbigt med flera månader! Jag vet ju hur man klättrar efter väggarna bara efter några dagar när man behöver vänta på nya papper ...

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina