söndag 8 november 2015

Pappornas dag

Fars dag. Kanske, kanske, kanske, kanske sista Fars dag som min man är pappa utan barn. Hoppas det.

Nu har vi haft våra handlingar färdiga i tre veckor. Snart en månad. Det känns som en milstolpe. Då har  vi bestämt oss för att fira lite på något sätt, troligen med ett biobesök. Sista delen i Hunger Games har premiär den veckan så det känns väl lägligt.

Det slog mig i dag när vi pratade om ivf:erna som vi har bakom oss att om sista försöket hade lyckats, så hade vi blivit föräldrar nu i december. Det är förstås lite overkligt att tänka så, nu när det inte blir. Det är ingenting vi sörjer i dag. Men att tänka på de känslorna som fanns då, det är ganska tungt att minnas tillbaka. Att vara där vi är i dag, det är en så mycket lyckligare plats även om vi fortfarande är barnlösa.

Visst hade det känts bra om vi hade lyckats med ivf:en, då hade det blivit den resan, men nu känns det helt fantastiskt att det blir på detta sätt som vi blir föräldrar. Att få chansen att adoptera. Det känns riktigt, riktigt stort. På något sätt, även om det oftast är självvalt, så är det ju få förunnat att bli föräldrar på detta sätt jämfört med på "det vanliga" sättet.

Kanske, kanske, kanske att vi i alla fall fått ett barnbesked denna dag nästa år. Hoppas, hoppas, hoppas. Jag tror inte det är så många väntande pappor som läser denna blogg. Men i dag tänker jag lite extra på dem. Mest på min väntande man, förstås. Han kommer bli världsbästa pappan till vårt barn.


Tobias och våra vänners son håller handen.
Gulligt värre.

4 kommentarer:

  1. Fast i de allra flesta fallen är det ju så att man adopterar eftersom man inte lyckas bli gravid. Jag tror att de flesta som vill adoptera även får chansen att göra det.
    Att vara gravid och föda är ett privilegium och att adoptera också - om det ena är mer fantastiskt än det andra vågar jag mig inte uttala om.
    Jag håller tummarna att ni har barnet hos er nästa november!
    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med självvalt menar jag att det är just ett val man gör, vare sig man valt att försöka bli gravid först eller inte. Jag säger oftast eftersom en del, även om de i viss mån gör valet, kanske gör det snarare för en partners skull.

      För oss har det varit ett riktigt stort steg att välja att gå vidare i en adoptionsprocess, det är många tankeprocesser och frågor som ska gås igenom. Sen är det många som gärna skulle vilja adoptera men som har svårt att bli godkända på grund av ålder, sjukdom eller inkomst. Så att de flesta som vill adoptera också får chansen att göra det är jag inte alls säker på. Tänker att det är så otroligt många faktorer som ska klaffa.

      Tack för peppen!

      Radera
  2. Jag håller tummarna för att ni snart är föräldrar med barn!

    SvaraRadera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina