tisdag 29 december 2015

Svar på frågor



Tack för alla bra frågor till "frågelådan"! Här kommer några svar. Hoppas ni och andra läsare tycker att det mynnade ut i intressanta svar.

Fråga: Hur ni tänker med namn på ert barn?
Svar: Det kan hända att vi behåller vårt barns födelsenamn som tilltalsnamn om det känns mest naturligt. Men vi har sagt från början att för oss känns det viktigt att det är vi föräldrar som ger vårt barn ett namn, mest troligt ett svenskt namn. Det har ändå alltid varit en självklarhet att ha kvar barnets födelsenamn, om än inte som tilltalsnamn. Senare har vi dessutom fått veta att barnkonventionen säger att barnet måste ha kvar sitt födelsenamn även om det inte behöver vara tilltalsnamn. Det handlar om att man har rätt till sin identitet. Fint, tycker vi! Vi har full respekt för om vårt barn senare i livet vill byta tillbaka till sitt födelsenamn, som en del väljer att göra. 

Fråga: Min uplevelse är att adopterade är överrepresenterade när det kommer till att ha psykiska problem av olika slag - stämmer det? Om det gör det, hur tänker du kring det?
Svar: Ja, det stämmer också enligt den litteratur som jag läst. Åtminstone när man jämför adopterade med syskon som varit biologiska barn till föräldrarna. Jag har också försökt vara lyhörd och läst intervjuer med adopterade personer som berättar om sina upplevelser. Vi kan inte med säkerhet veta hur vårt barn kommer må genom livet eller hur vårt barn kommer känna. Men av det jag läst tar jag med mig att det är viktigt att lyssna in barnets behov, oberoende av ålder, om han eller hon har frågor eller reflektioner. Vi ska inte ljuga eller vifta bort utan svara ärligt på frågor och själva ha ett genuint intresse för vårt barns bakgrund.

Fråga: Vad kostar det att adoptera?
Svar: Det beror helt på vilket land du adopterar ifrån. Viktigt är att man självklart aldrig betalar för själva barnet. I stället är det administrativa avgifter till adoptionsorganisationerna, löner, vårdkostnader, domstolsprocess, översättningar, resekostnad när man hämtar barnet, hotellvistelse, med mera. När man sedan är tillbaka hemma har man rätt till 40.000 kronor i adoptionsbidrag från försäkringskassan oberoende av vad kostnaderna blivit. Vår adoptionsprocess kommer troligen kosta cirka 200.000 kronor (adoptionsbidraget inkluderat). 

På de olika adoptionsorganisationernas hemsidor finns det bra uppskrivet vad kostnaderna beräknas gå på i de olika länderna. 

Fråga: Det som jag upplevde som största hindret är hur man ska få ihop pengarna när man lever på en medelmåttig lön. Hur gör ni? 
Svar: Mycket kan man ha chans att spara ihop till själv, beroende på lön och levnadsstandard förstås. Positivt är också att man inte betalar hela summan på en gång. Det är några stora klumpsummor, vi betalade drygt 30.000 kronor till Barnens Vänner när vår ansökan var klar, men mycket blir ju "pö om pö". Vi har varit inställda på att ta lån för en viss del av kostnaden, själva resan till exempel. Men nu ser vi inte ut att behöva göra det tack vare oväntat ekonomiskt stöd från anhöriga, att jag hoppat in som chef på mitt jobb i ett halvår och att vi kunnat spara ihop mer än vi trodde skulle vara möjligt. En adoptionsprocess är ju ofta tyvärr rätt lång.    

Fråga: Undrar också om ni som jag tvivlat på om man är den "perfekta" förälder som det känns som man måste vara för att bli godkänd.
Svar: Visst har vi det. Det kan kännas tufft att bli granskad. Men mycket av den där osäkerheten sitter i en själv, inte i den som intervjuar en. Att visa upp en perfekt fasad är inte möjligt. Det är väl också svårt att tro på för den som sedan ska godkänna en. Det handlar om att ha koll på både sina styrkor och sina svagheter. Det har i stället varit väldigt intressant att sitta och reflektera och analysera. Socialen vet mycket väl att man inte är någon övermänniska, utan att man kommer bli helt vanliga föräldrar. Och det är väl vad varje barn vill ha? 

Fråga: Jag funderar mycket på det där med anknytning och undrar om du kan berätta konkret hur det kommer att gå till alldeles i början - hur mycket vill/måste ni vara för er själva, från och med när får man hälsa på och vara med barnet?  
Svar: Åh, jättesvårt att svara på! Vi vill förstås också ha nära och kära på besök. Vi resonerar som så att vi får försöka lyssna in vårt barns behov. Men vi tror att det först blir våra föräldrar som får hälsa på och sedan kanske det dröjer ytterligare ett tag innan vänner och övrigt släkt får hälsa på. Det viktiga då är väl att barnet hunnit förstå att vi är föräldrar och de som tröstar, till exempel. 

Fråga: Finns det saker som gör er rädda eller oroliga när ni tänker på adoptionen och vad det är i så fall?
Svar: Att det ska bli uppskjutet av någon anledning och ta riktigt lång tid ligger väl närmast. Korruption är förstås något annat, att det visar sig att adoptionen inte gått rätt till. Eller att landet vi köar till plötsligt stänger och vi måste börja om. Men det där är inget som tar upp någon större tankeverksamhet. Vi hoppas och tror att allt ska gå bra. 

Fråga till Tobias: Hur var det att komma ikapp gällande adoptionsprocessen? (Till Lina:)Du berättade ju tidigare att du höll ett mycket högre tempo i början - när kom tidpunkten då du, Tobias, märkte att ni möttes och kunde fortsätta att gå vägen mot ert barn i samma takt?
Svar från Tobias: Jag vet inte riktigt. Det är jättesvårt att säga en exakt period. Sedan är det svårt att helt känna att man är framme där ännu. När jag är helt klar, det tror jag är när vi får se vem vårt barn är.  Men så tror jag det är lite för Lina också. Fortfarande gör vi nog på lite olika sätt. Jag har inte samma behov av att prata om det och uttrycka mig som Lina har. Leksaksspisen var väl det första jag köpte själv. Det kändes naturligt för första gången att göra någon sådan liten grej.

Fråga: Vilka frågor/kommentarer gällande adoption gör er glada att få höra? 
Svar: Att personer längtar och väntar med oss, förstås! Det är väl det största. Att folk frågar över huvud taget är positivt. Typ alla man umgås med är jätteintresserade. Det känns bra. 

Fråga: Vilket sätt att bemöta er som blivande adoptivföräldrar känns bra/bäst?
Svar: Som vilka föräldrar som helst. I det inkluderas väl att det (förhoppningsvis) är vi som vet vad som är bäst för just vårt barn, till exempel. Ställ frågor i stället för att försöka komma på svar på egen hand är väl en annan grej. Jag läste en bra grej, ska länka till det sedan, där det stod att varje bra fråga, när det kommer till känsliga grejer, börjar med: "Har du något emot om jag frågar dig några frågor om adoption?"   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina