tisdag 12 april 2016

"Är det ett namn ens?"

Jag presenterar min produktivitet i kväll - en lista med potentiella barnnamn.
Tobias sätt att linda in kritiken mot namnen på listan visar, låt oss säga, illa dold skepsis.

Efter att ha frågat om det är några "kuggisar" med på listan (Mitt svar: Nej, men jag kan tänka mig att du syftar på Blanka. Kort replik: Ja.) ratas både Betty (för amerikanskt) och Boel (absolut inte):

Jag, lite otåligt: Men vad tycker du om Tone då?
Tobias, lite förundrat: Tone ... Är det ett namn ens?

Behöver jag säga att vi har väldigt, väldigt olika smak vad gäller de flesta flicknamn. Till min stora sorg, eftersom det därmed inte kommer blir någon Alvina (efter min farfars mamma) eller en liten Miriam (som betyder efterlängtad).

Däremot, visar det sig, gillar båda Sigrid och sedan tidigare har vi Runa på tapeten tillsammans med Stina. Där nånstans, kanske når vi en pytteliten bit till, tar det stopp tror jag. Ester gillar mannen "lite kanske". Det har seglat upp som något av en favorit för mig, min mormor som var från Finland hette Esterii i andranamn.

På min ihopknåpade lista i kväll presenterades främst flicknamn eftersom vi redan är fästa vid ett särskilt pojknamn. Sune, efter Tobias farfar. Ebbot (Tobias smeknamn baklänges) har också hängt med länge, men vi har tappat suget lite när det känns som ett ovanligt namn som blivit vanligt. Men vem vet var vi landar till slut. Jag gillar nog fler pojknamn med u, som till exempel Knut eller kanske Hugo (men nu när jag skrev det sista överväger jag att stryka det från listan). Olle är en annan favorit och Folke är på något sätt både ett vackert och coolt namn som håller från vaggan till moppeåren till PRO-diskot, tycker jag.

Det finns så otroligt många fina namn jag kan tänka mig och det där är ju lite av ett längtansmoment. Att äntligen få se sitt barn och antingen "bara veta" vad han eller hon ska heta, eller till slut hitta rätt. Vem vet? Kanske är det så att vårt barns födelsenamn känns alldeles, alldeles rätt att behålla som tilltalsnamn, i stället för som mellannamn. Jag tror ändå att vi till slut kommer fastna för något namn som finns i släkten. Men det är ju svårt att veta innan om det blir så och i så fall vilket, även om Sune är en lågoddsare.

Här är i alla fall kvällens lista som jag presenterade för Tobias:

Adina
Annie
Betty
Blanka
Boel
Edit
Ester
Gina
Gry
Joni
Judit
Karin
Runa
Sigrid
Silje (Reaktion: Vad står det för nåt egentligen?)
Tone
Tora
Vanja

Sune
Knut
Hugo
Folke
Olle
Pelle

6 kommentarer:

  1. Så fina namn! Jag har också haft problemet med make som inte förstår finheten i vissa av mina namnfavoriter. "Eyvind, är det någon från Sagan om ringen?" Blanka, Boel, Tone och Folke har varit på våra listor. Ska bli spännande att se vad ni väljer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Det är spännande att man kan tänka så olika. Men ett ganska angenämt problem :)

      Radera
  2. Vi har två pojkar, som har namn med u. Truls och Julian. Var länge inne på att hitta ett namn med u till blivande lillasyster från Taiwan. Men precis som ni så gillar jag och min man inte alltid samma namn... Så nu har hela familjen enats om Nora :) Kram Jessica

    SvaraRadera
  3. Haha vad jag skrattade när jag läste inlägget. Men jag förstår er båda. samtidigt som jag pustar ut. Hoff vad mycket tänkande med "egna barn" Tur att ni andra sköter den biten så slipper jag och njuter av att bara behöva ha hand om den roliga biten med andras ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ja, det är tur vi bara är två som ska samsas ;)

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina