söndag 17 april 2016

Hur skulle jag kunna vilja vara utan detta?

I torsdags fyllde min svärfar jämnt, så vi tog med honom på en kryssning till Tallinn. Det blev jättelyckat! Vi har haft riktigt fina och mysiga dagar tillsammans med Tobias föräldrar och bror samt min mamma. Det kan vara så oförskämt skönt med miljöombyte ibland. Eller vad sägs om att smutta champagne till frukost? Inte direkt nåt man kommer på att göra hemma. Min fantastiska rutinmamma hade förstås disciplin nog att äta havregrynsgröt först! En annan sparade gott om utrymme för lyxfrukostens kakbuffé, hehe.

Väl tillbaka i Gimo på lördag fick Tobias pappa en jättefin present av sina svågrar och svägerskor. De gav ett gåvokort till Barnens Vänners biståndsarbete! Så speciellt att få uppleva och en rörande gest. Jag har sagt det förr: Det är så många som väntar och längtar med oss.

Jag förstår att hur eller när vårt barn än kommit till oss kommer hon eller han vara älskad och omhuldad av så många. Men den resa vi gör mot vårt barn ... den är verkligt alldeles särskild. Några sådana här stunder hade vi med stor sannolikhet inte fått uppleva om vår resa mot föräldraskapet varit enkel eller låt oss säga relativt vanlig. Det hade förstås haft sin charm och varit jäkligt skönt inte minst. Men jag skulle inte vilja byta ut det, inte alls. Inte ens de tunga dagarna. Hur skulle jag kunna vilja vara utan den kärlek som vår resa för med sig?

Håll ut hjärtat. Mamma och pappa är på väg (och vi har heeela släkten med oss!).




5 kommentarer:

  1. Så fin present att få vara tillsammans någon dag. Vi som är lite äldre har redan hemmet fullt av prylar.
    Gåvokort är jag inte lika intresserad av sen jag senast läste att den nya ordföranden i Rädda barnen får en månadslön på 46 800 kr.
    Så det gäller att verkligen kolla vad pengarna går till.
    Åter igen vill jag önska er all lycka. /Berith

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag såg nyheten! Verkligen osmakligt och fräckt. Hoppas RB backar.
      Vår känsla när vi hälsade på hos Barnens Vänner, som vi senare också valde att adoptera genom, var att pengar dit hamnar helt rätt. Inte några större utsvävningar alls vad vi kunde se.

      Tack för peppen!

      Radera
  2. Hej Lina!
    Jag tycker det är jättespännande med adoptionsbloggar då jag och min man också har börjat fundera på adoption. =) En fundering/fråga: tycker du det är mer spännande och roligare att adoptera jämfört med att få ett biologiskt barn? Det känns så när man läser din blogg och därför undrar jag.
    Ha det gott!
    /Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så spännande!
      Oj, det är ju jättesvårt att veta då jag inte upplevt det. Men jag som person fungerar nog rätt mycket på så sätt att jag ser det positiva när jag hamnar på en väg i livet och så kände jag ganska snabbt med adoptionen.

      Att adoptera känns som ett stort ansvar men jag känner mig så oerhört privilegierad som får möjligheten att bli mamma på detta vis. Och jo, adoption känns speciellt. Vi känner inte särskilt många (sedan tidigare) som gått igenom samma sak men när man väl kommer i kontakt med människor som adopterat finns där en stark samhörighet.

      Kanske kommer vi bli föräldrar på biologisk väg senare i livet och det kommer kännas annorlunda men lika fantastiskt på sitt sätt. Men jag känner det inte som en sorg att kanske aldrig bli mamma genom en graviditet liksom säkert de flesta som får barn på biologisk väg nog inte känner sorg över att det aldrig blev någon adoption.

      Ja, jag babblar på men hoppas det känns som ett svar på nåt sätt :)
      Ha det fint! / Lina

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina