tisdag 26 april 2016

Omtumlande och överväldigande


Var börjar jag för att beskriva denna omtumlande helg? Det var nog ungefär som vi tänkt oss att det skulle vara. Lite tuffare efteråt, men ännu mer underbart väl där.

Det finns en fantastisk gemenskap hos familjerna, hos adoptionsorganisationen. Det var riktigt fint att se och få vara en del av. Fint att få känna hopp att en dag är det vi som får vara där med vårt barn och träffa andra adoptivfamiljer. Kanske vi som får skänka styrka och ge några peppande ord till något par som är där vi är i dag.

Vi var några av få som ännu inte hade barn eller barnbesked. Ett par som väntat ungefär lika länge som vi fick barnbesked för bara någon vecka sedan! Det känns givetvis hoppfullt men vi försöker att inte läsa in för mycket i det.

På lördag kväll grät jag mig till sömns för att det kändes så tomt att vi ännu inte är där, i familjebubblan. Vägen dit känns ännu lång. Söndag kväll var också jobbig även om vi hade laddat med både Harry Potter och ostbågar hemma.

Det är tufft för aldrig tidigare har ju längtan varit så enorm som nu. Aldrig. När jag sms:ade Tobias mamma i helgen berättade jag att längtanskoalan är större än en elefant. För så är det nu. Men det är inte bara jobbigt. Jag tar med mig så mycket energi och glädje från helgen. På något sätt bär helgen oss vidare. För det var ju så stort att få träffa alla dessa familjer, alla dessa barn med helt egna personligheter och den kärlek och förståelse som fanns där … Vi är på väg åt rätt håll.  

6 kommentarer:

  1. Vad härligt att få känna den kärleken och förståelsen. Få vara bland människor som har gått igenom det ni gör nu. Många kramar sväris.

    SvaraRadera
  2. Härligt att träffa andra i samma sits men förstår hur tomt det känns efteråt. Men håll ut. Snart är ni också där på "rätt" sida och precis som du skriver hjälper ni andra i samma sits som ni är nu. Vi vet, vi var där ni är nu för inte alltför länge sen. Även om man omöjligt kunde tro det då att man någonsin skulle komma över till rätt sida. Kram

    SvaraRadera
  3. Vilka starka känslor. Även om jag inte känner dig blir jag berörd av hur helgen var och hur stort djuret är. Du beskriver så bra hur det här med att vara ofrivilligt barnlös får en att känna så många olika känslor, tex det du skrev i ett tidigare inlägg om hur det känns att ha väntat länge.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Tack Sandra för dina fina ord! Det känns bra att kunna nå fram. Kram!

    SvaraRadera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina