söndag 24 juli 2016

När ordet adoptera missbrukas

Reflektioner medan jag väntar barn:
Jag önskar att människor kunde sluta säga att de adopterat en katt, hund eller julgran(!).
Det störde mig inte förut men i denna process ... det låter bara märkligt och fel, fel, fel.

Varför stör det mig så? Jo, det känns som att vårt (blivande) barn likställs med djur eller annat som folk gillar att säga att man kan adoptera.

I NE står det så här om ordet adoption: "att uppta en person som sitt eget barn".

Men visst ska jag erkänna att under föräldrautbildningen, när allt var nytt, reflekterade jag och Tobias över trygghet och att vi inte vet så mycket om vår ena katts bakgrund, en hittekatt, och att det tagit ett tag för henne att lita på oss och andra människor. Och då har vi kommit in på hur en adoptionsprocess kan se ut och att "Ja, det är nästan som att vi adopterat henne". Men nej, nej, nej. Att tänka att ett djur adopteras gör mig numera väldigt illa till mods och så skäms jag över att jag inte reflekterat över det på detta sätt tidigare.

Det knyter sig i magen när jag ser att katthem basunerar ut "adoptera i stället för att köpa". Jag önskar de kunde använda ett annat ord eller uttryck - vad sägs om "ta hand om"? Undrar varför ordet adoption ens börjat användas i detta sammanhang. Inte utifrån ett barnperspektiv i alla fall.

Visst, katten är en viktig familjemedlem att ta sig an fast samtidigt ... ett husdjur kan du behöva fatta beslut om att avliva om det blir sjukt eller omplacera om en familjemedlem är allergisk. Det går inte att likställa med föräldraskapet, hur det än ser ut.

Julgranen dessutom, förresten, där verkar det vansinnigt att kalla det för adoption. Enligt artikeln jag länkar till ovan, den är från förra året, köper man granen och lämnar tillbaka den för att plantera ut i markerna igen sen. På vilket sätt är det som adoption? Inte alls! Och det är väl ett rätt tydligt exempel på att ordets egentliga betydelse riskerar att suddas ut eller förminskas.

Jaja, det ska sägas ändå att meningarna förstås går isär kring detta. En del berörda har inget emot att ordet används i andra sammanhang än det ursprungliga och tar då engelskan som exempel. Där används "adopt" vidare, både om adoption samt att anta eller införa etc. Jag såg ett rätt bra exempel i Adoptivmammagruppen på Facebook, att man ju kan "adopt an opinion", alltså ta till sig en åsikt. Men nej, jag skulle inte säga att "adoptera en åsikt" är ett uttryck som används i svenskan.

Även om jag, som synes, inte gillar att ordet adoption används i andra sammanhang än det ursprungliga så får jag ju ändå medge att det i stort ändå används om sådant som ger positiva associationer. Då är det värre med serier och filmer som gärna skojar om adoption på olika sätt ... Men det kan vi väl snacka om en annan gång.

Nu en älskad familjemedlem som vi en gång tog hand om? Ja.
Adopterad? Nej.  

4 kommentarer:

  1. Jag har inte tänkt på det förut så vad bra att du skrev detta inlägg. Ser nu att många föreningar som omplacerar hundar och katter skriver att man kan adoptera hund/katt. Undrar om man kan kontakta dem och klaga lite snällt. Kanske har de inte tillräckligt bra kunskap. Eller så är det inte värt det. Jag ska i alla fall tänka på det när jag själv pratar om djur. Tycker mycket om mina husdjur och vet inte vad jag hade gjort utan dem i denna barnlöshetsträsk. Men de är djur och inte barn. Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del saker tänker man inte riktigt på förrän man börjar att tänka på dem och det måste väl ändå vara gott nog <3

      Jag funderar också på om det är värt att ta fajten med föreningar eller om de kör sitt race ändå.

      Radera
  2. Jag stör mig faktiskt även på vänner som kallar sig kattmammor och pratar om djuren som sina barn, sen jag själv blev mamma. Detta fantastisk men också gränslöst läskiga, att vara den högst ansvarige över en annan människas hela existens, det går inte att jämföra med relationer matte-husdjur. Inte i mina ögon iaf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår hur du tänker, även om just det inte är något jag själv upplevt att jag stör mig på. Har aldrig kallat mig mamma till mina husdjur, men visst förekommer det bland flera man känner. Jag ser det nog som lite fånigt, men rätt harmlöst.

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina