måndag 31 oktober 2016

Det blev en spjälsäng ändå

Nu boar jag här hemma, må ni tro. Vår lilla Hanna börjar få så många presenter, från både släkt och vänner, så vi behöver göra plats. Ett riktigt angenämt bestyr om ni frågar mig.

Sedan tidigare har Tobias föräldrar införskaffat en spjälsäng "för säkerhets skull" för när vi hälsar på där. Men den har vi fått ta hem nu i stället. Det visade sig ju behövas en, vilket vi inte trodde innan barnbeskedet. Den hade jag tänkt montera ihop i kväll. Men det får nog vänta. Vi behöver göra lite bättre plats för den bredvid vår säng.

Tänk att det skulle bli en spjälsäng hemma hos oss ett tag, ändå. Det var vi nog inte riktigt beredda på. Ett skötbord lär nog införskaffas och möjligen en "lära gå"-vagn och andra gulliga ting. Växasängen får vi ställa undan ett slag, liksom ganska många av leksakerna som hon kommer att vara för liten för ännu något år.

Sedan tidigare har vi pratat om att alla barn kanske inte förknippar spjälsängen med något positivt. Men när vi läser om Hanna förstår vi att det är lite utav hennes "safe place" på barnhemmet. Den potentiella tryggheten vill vi inte beröva henne.

I dag mejlade jag polisen och frågade om det kanske, kanske fanns en chans att de kan skynda på vårt ärende. Jag förväntar mig inte att det gör det, men tänker att det definitivt är värt att fråga då varje dag är värdefull för oss. Tobias arbetsgivarintyg, på engelska, kom i dag så nu är det verkligen bara polispappren som behövs inför NP-besöket som är inbokat till början av nästa vecka. Har vi otur dröjer polispappren till onsdagen eller torsdagen och det förskjuter ju liksom allt. Någon av de dagarna önskar vi kunna hänga på UD:s och Taipei Missions lås.

Jag känner mig ändå väldigt lugn jämfört med i helgen. Med mitt mejl till polisen känner jag att jag gjort det som är möjligt för att påverka vår situation. Mer kan jag inte göra just nu. Kanske bidrar en av helgens presenter till mitt lugn? Svärföräldrarnas rara granne lämnade över en ametist, alltså en violettfärgad ädelsten, som jag haft i byxfickan och tagit fram då och då. Ametisten sägs vara lugnande för tankar och känslor.      

10 kommentarer:

  1. Här är några till som väntar på utdrag från polisen. Lite konstigt att alla Organisationer/barnhem har olika ordning på när alla papper ska in (alltså före/efter BB) men i slutändan är nog det mesta lika. Det är våra sista papper, sen kan allt skickas runt precis som för er till NP, Taiwan mission etc och sen väntar vi barn igen. Hoppas det går fort för er nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se där! Ja, våra utdrag var ju klara sedan tidigare men vi var snabba att slänga dem då de visat sig hunnit bli inaktuella. Det skulle vi inte gjort, då vi hade fått använda dem ändå.

      Vi kanske ses på Taipei Mission nästa vecka då? ;)

      Radera
  2. Hej!
    Jag läser och nickar och hummar och tårkar bort en tår då och då. Tog en promenad med din kära svärmor och lyckan är total.Jag har en barnstol här hemma som jag ev lämnar över. Flora är ju " fyja åj" nu, stora damen. Jag förstår att ni längtar och gläds. Tänk vilken resa ni varit med om och vad ni har framför er. Jag är så glad för er skull. Stor, varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En stor varm kjam tillbaka, rara du!
      <3 :)

      Radera
  3. Vår spjälsäng som även mina svärföräldrar handlat in står just nu och bara ta plats. Vi måste få in den i sovrummet, men det behövs några starka armar och flytta på vår stora säng. Ett helgprojekt :) Hoppas ni får klart med era papper snart. Det var så skönt när vi var klara med allt det. Mn kunde pusta ut och bara vänta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessa ljuva projekt, ändå :) Ja, vi hoppas verkligen blir klara med pappren nästa vecka! Väntan är förstås jobbig, men det finns ju lite spännande grejer att sysselsätta sig med. Som att möblera med spjälsängar och så där :)

      Radera
  4. För vår lilla Leia är spjälsängen hennes trygga punkt. Hon sover fortfarande i den hela nätterna men på morgonen lyfter jag över henne till oss så vi kan gosa. Vi har försökt att få henne somna hos oss men hon kommer inte till ro. Hon kanske ha somnat hos oss 3 gånger på 3 månader. Hon gillar att ta ut benet fram och tillbaka genom spjälorna innan hon somnar. Vi märker att hon trivs bäst där så vi låter henne sova där. Jag har spjälsängen på min sida så jag ligger med ena handen inne i spjälsängen när hon ska sova då och då kommer hon till min hand för att känna närhet. Ibland tar hon min hand och visar att hon vill att jag ska "buffa" henne på runpan. Tydligen har de gjort så när hon ska sova. I början gjorde hon det själv när hon skulle sova men nu vill hon att jag ska göra det ❤️.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint att läsa! Du ska ha jättetack för att du delar med dig. Buffningen alltså, så symboliskt på något sätt ❤️

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina