fredag 7 oktober 2016

På begäran ...

Så kom helgen. Det känns ganska lugnt än så länge, även om det helt med säkerhet innebär en tyst telefon. Båda är vi rätt inställda på några veckor framåt, att det känns som en realistisk förhoppning, även om man förstås hade önskat ett samtal helst igår.

Ni är ju många som längtat och väntat nästan lika länge som vi på att det där eftertraktade samtalet ska komma, ja, även funnits med innan det handlade om ett samtal utan var frågan om att få se det där plustecknet.

Jag vill börja med att rikta mig till er, vad ni betytt för mig, för oss. Jag vet inte vad jag hade gjort utan denna blogg och vad den gett mig. All pepp och ibland tröst från er som läser, och skriver, så mycket igenkänning. Det betyder oerhört mycket att få veta att man inte är ensam i det här. Att det finns andra som går igenom, gått igenom, precis samma känsloregister. Tack för att ni delar med er! Utan er och det ni berättar hade jag varit helt vilse och inåtvänd.

Och alla ni andra. Ni som aldrig gått igenom en ofrivillig barnlöshet, en ivf-behandling eller en adoptionsprocess men ändå försöker förstå, vill veta mer. Tack!

Nu, litegrann på uppmaning av din fina kommentar, Elin: Snälla, berätta vilka ni är och vad bloggen, vad jag, vad Tobias betytt för er!

Kram!

Första eller andra ivf-behandlingen hemma i vårt kök. 
Här hade vi just blivit medlemmar i tre adoptionsorganisationer,
men inte påbörjat vår sista ivf ännu.

20 kommentarer:

  1. Bloggen din har også lesere i Norge:-) Jeg kom over bloggen din ved en tilfeldighet for litt over ett år siden, og har vært fast leser siden. Du beskriver den vanskelig og til tider frustrerende ventetiden veldig bra.

    Selv har jeg vært så fantastisk heldig å bli mamma til to barn adoptert fra Colombia. Ei jente på snart 7 år, som kom til oss for fire år siden og en gutt på 2 år, som ble vår i september i fjor. Vi er nå i gang med adopsjon nummer 3 og forhåpentligvis blir vi en familie på 5 om noen år.

    Jeg unner dere av hele mitt hjerte at dere snart får vite hvem dere har ventet så lenge på. Krysser alt jeg har for at den store samtalen ikke er langt unna. Stor klem fra Camilla fra Norge!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så roligt att läsa!
      Varmt lycka till med er tredje adoptionsprocess.

      Tack för din fina kommentar och en stor klem tillbaka från Sverige :)

      Radera
  2. Tack fina Lina för att du delgett oss. Jag är så glad och tacksam för det. Så mycket jag lärt mig. Och så många tårar som fälts när jag har läst de känslosamma inläggen. Nu hoppas vi snart,snart,snart. Kram fina du ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack själv! Ja, hjälp så vi hoppas. Kram <3

      Radera
  3. Du beskriver på ett så bra sätt hela känslospannet i längtan efter barn. Här finns humor här finns svärta, som du skriver (stämmer ju precis). Din blogg var en av de första jag hittade när jag började läsa på om barnlöshet. Jag och min man fick vänta 2,5 år innan vi fick komma på utredning (pga reglerna och köerna i vårt landsting) och då tror jag ni just hade börjat med ivf. Så då fick jag direkt en inblick i det, vilket var väldigt bra. Man känner sig mindre ensam och det är så skönt att läsa när du beskriver de känslor som man själv på pricken känner när man är mitt i barnlösheten (många gånger har tårarna trillat när jag har läst dina inlägg). Jag och min man har nyligen gjort vår andra ivf (och förhoppningsvis blir det snart ett frysförsök). Men vi har alltid sett adoption som ett alternativ så det är otroligt bra att få läsa om den processen här. Tusen tack för att du skriver; det är modigt, viktigt och en stor tröst för många tror jag. Håller tummarna varje dag för er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marr!
      Vad härligt att kunna ge en inblick och göra att någon känner sig mindre ensam, det är ju liksom det jag strävat efter sedan starten. Hoppas nu att ni snart blir föräldrar, ni har mina tummar! <3

      Radera
  4. Jag började min första ivf samtidigt som din andra (tror jag) och har följt er sen dess. Jag tycker om ditt ärliga sätt att skriva. Dessutom är texten välskriven, vilket få (blogg)texter är nuförtiden (mvh bitter svensklärare). Jag ser fram emot att få följa er i fortsättningen md!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kai! Ja, även om vi inte känner varandra så känns det som att vi går "way back", så att säga :) Inte minst för de stöttande kommentarer du skrivit under den här tiden!

      Radera
  5. Jag började lösa din blogg 2014 när jag själv försökte bli gravid i ett försök att sätta mig in i hur det skulle bli om det visade sig bli svårt. För oss blev det inte svårt utan vi hade stor tur och min son Tage är ett och ett halvt på dagen idag. Jag har dock troget följt och läst din blogg sedan dess som är så vansinnigt fint och bra skriven, den har gett mig mycket förståelse och räddat mig (min omgivning) från många klumpiga grodor. Nu läser jag mest för att det känns som att jag känner er och jag hoppas och väntar på den dag jag får se den goa ongen i er famn!
    Ni har något så fantastiskt framför er.
    Tusen tusen tack för att du delat med dig!
    Kram Lina från Göteborg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att läsa, Lina!
      Tack för ditt fina inlägg.
      Kram!

      Radera
  6. Jag började läsa din blogg för flera år sedan och minns inte längre hur jag kom in på den. Men båda mina systrar har tampats med infertilitet och en av dem har fortfarande inte fått barn, trots snart fyra års försök. Adoption kan komma att bli ett alternativ för henne i framtiden.
    Själv har jag ett barn (han är tio år) och har precis börjat fundera på ett andra.

    Jag läser din blogg för att du skriver så konkret och mångsidigt om barnlöshet. Det är tänkvärt och engagerande och jag uppskattar mycket att du dessutom vågar problematisera kring adoption. Numera är jag inne nästan varje dag i förhoppning om att ni ska få ert efterlängtade barnbesked. Du och Tobias har gett mig en bredare och djupare syn på vad det kan innebära att vara ofrivilligt barnlös och det hjälper mig i bemötandet av de barnlösa jag har i min närhet.

    Håller förstås alla tummar och tår för att ni inom de närmaste veckorna får det där samtalet!

    / Heli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint att läsa, Heli! Jag vill förstås öka förståelsen för ofrivillig barnlöshet med den här bloggen och då känns det förstås bra att du hittat hit och stannat.

      Tack för tummarna och tårna! Vi behöver dem som sagt ett litet tag till ;)

      Radera
  7. Jag hittade hit i den första svackan när det inte fungerade för oss. Jag var inte alls som du, kunde inte hitta någon humor i det svarta. Jag blev livrädd, paralyserad och fylld av ångest. Genom din blogg fick jag hjälp att få lite distans till det, att inte känna mig lika ensam och framförallt mod. När du var modig, då tänkte jag: jag kan också. Bla mod att berätta för familjen o närmsta vännerna - vilket var en absolut livräddare för mig. Du har varit som en kär vän på min väg och jag har blivit din vän, utan din vetskap, som tänker på er och längtar efter att ni snart ska få besked om ert lilla barn.
    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den drabbar oss ju så olika den där fasansfulla barnlösheten. Men så fantastiskt fint du beskriver det mod du hittade. Det gör mig riktigt rörd! Tack Elin. Stor kram!

      Radera
  8. Jag har följt bloggen i över tre år och det började med att båda mina barn berättade att jag skulle bli mormor/farmor och att det följdes av missfall. Då fick jag tips på flera bloggar och fastnade för din som har ett så roligt namn och att du dessutom skriver så bra och roligt. Både om glädje och sorg. Jag har kommenterat dina inlägg några gånger under årens lopp och nu önskar jag att ni snart får ert lilla barn och att vi kan få fortsätta att följa er sen också.
    kram Berith

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad spännande att det var så du hittade hit Berith. Ja, jag känner ju igen att vi hörts i kommentarsfältet. Tack för lyckönskningen <3 Kram!

      Radera
  9. Jag hittade till din blogg när jag själv var i det ofrivilliga barnlösas träsk. Jag känner då väl igen mig i den berg-och-dalbana som ofrivilligt barnlösa går igenom. Vi kämpade i tre år innan det äntligen visade plus på stickan efter ivf med spermiedonation och nu har vi världens finaste lilla kille.

    Jag är inne och kollar dagligen och hoppas att ni äntligen får ert efterlängtade samtal!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Grattis till er lilla kille! Vilken lycka efter så långt kämpande.
      Tack för peppen!

      Radera
  10. Hittade din blogg när jag och min man fick besked om att vi inte kunde få barn på naturlig väg. Det som var mest intressant i vårt fall var från början hur det verkligen går till med ivf. Inte rent tekniskt kanske, men hur känns sprutorna, äggplocket och ruvningen? Sen är det ju så att sorgen över barnlösheten inte känns riktigt lika tung när man vet att man inte är ensam. Och det är väldigt skönt att veta att de känslor man har delas av andra i samma situation.

    Nu har vi en dotter på 5 månader, som kom till genom IVF(Icsi). Jag njuter SÅ mycket av att äntligen få vara mamma. Tänk, snart är det er tur! Håller tummar och tår för att det efterlängtade samtalet kommer snart!

    /Frida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så härligt att ivf:en tog sig för er! Grattis till er lilla tjej. Fint att få bekräftat att min blogg kunnat få dig att känna dig mindre ensam. Vi är så många i samma sits, med samma känslor.
      Tack för tummarna och tårna, Frida! <3

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina