fredag 14 oktober 2016

Upp- och nedvända världen

I väntan på barnbesked är fredagen ganska omtumlande.


via GIPHY

Dagen startar som du är van vid sedan urminnes tider, glädje över att fredagen äntligen är här.



via GIPHY

Men numera, när lunchtid börjar närma sig, inser du att det antagligen inte kommer något barnbesked i dag heller och att det sedan återstår två hela, tysta, dagar. Du börjar bli lite orolig.


via GIPHY

Då och då under de få, intensiva, timmar som är kvar kommer ändå tillfällen när telefonen ger ifrån sig ett ljud. Ja, kanske inte din telefon men du är beredd att svara ändå. De kanske försöker nå dig via en kollega, även om det inte var de som ringde när du svarade förra gången.


via GIPHY

Sista timmen, när kontorstiden för adoptionsförmedlingen är över men du har en timme kvar att jobba är du helt slut. Tom.


via GIPHY
Så kommer den fruktade, efterlängtade, helgen som ändå är rätt okej. Men visst ägnar du den stora delar åt att vara lite för grumpy? Eventuellt mer än nödvändigt.


via GIPHY
Det bästa med helgen? Det kommer en söndag kväll! När du får lägga dig på mycket bättre humör. Riktigt kura ihop dig mysigt under täcket och njuta av att det snart är måndag igen.

6 kommentarer:

  1. Jag tyckte ändå helgerna var välbehövliga för att slippa fundera på det där samtalet under 48 timmar. Man behövde inte passa telefonen. Och du ge inte upp förrän dagen är slut, vårt samtal kom 1430. Vår handläggare vad ledig den dagen så en annan gick igenom hennes inkorg och samtalet kom nog 4 timmar senare än brukligt. Kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en sund inställning och jag försöker att hitta dit. Men tycker ofta det är svårt! Vissa helger mer än andra. Tack! <3

      Radera
  2. Så olika vi alla är. Jag tyckte helgerna var jobbiga för man hade så mycket tid att fundera. På vardagarna hade man fullt upp på jobbet så då hann man inte tänka men visst tittade man på mobilen si sådär 100 gånger under dagen ifall någon hade ringt... Jag känner med er.... Snart snart kommer samtalet, jag känner att det är nära nu. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ganska på pricken hur jag fungerar när det kommer till väntan. Tack för peppen. Vi hoppas det stämmer. Kram

      Radera
  3. Haha, stor igenkänning. Tänker likadant som dig. Känslomässig berg- och dalbana med oviss slutsstation. Börjar bli ganska avtrubbad och nästan likgiltig efter alla turer och långa väntan. Då känns nästan alla "skuttiga" känslor bättre. Jag tror att ert (och även vårt) samtal kommer innan jul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att man inte är ensam om att vara så här knäpp med känslor fram och tillbaka i väntandet ;)
      Vi håller tummarna för varsitt samtal innan jul! Woop, woop!

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina