tisdag 13 december 2016

Fem år senare

I dag är längtan efter Hanna otroligt stark. Det beror nog på julstämningen som råder och att Facebook svämmar över av söta lussebilder. En sådan här dag är det näst intill omöjligt att ta in att vi ska vänta så länge som till april, eller ve och fasa kanske juni.

Men det är precis vad vi ska göra och det kommer att gå jättebra. Det är så här det är. Bara att ta sig igenom det och försöka njuta av att vi äntligen vet vem vi väntar på. Dessutom måste jag säga att dagarna och veckorna går rätt fort ändå och det är ju en förutsättning för att månaderna ska ticka på.

Det är tufft att det är tyst från barnhemmet, ingen ny information alls har nått oss sedan barnbeskedet 21 oktober. Samtidigt tänker jag att uppdateringar i sig inte bara är av godo. Hon rammar in i ens vardag med kraft, utan att finnas här. Jag längtar så efter att få mer information, bilder och höra hennes röst på Skype. Men längtan kommer givetvis te sig både starkare och jobbigare efter det. Det är vad jag förväntar mig i alla fall. Ändå vill man nå dit, så klart.

Nästintill på dagen är det förresten exakt fem år sedan vi började vår resa mot Hanna! Då visste vi förstås inte att det var henne vi väntade på, eller att det var i Taiwan hon fanns. Men en liten aning hade kanske denna mamma ändå, eftersom jag skrev så här i min dagbok:

Måndag 12 december 2011
Hej du!
I dag är en väldigt speciell dag. Jag och din pappa har slutat med preventivmedel för att vi är så ivriga att få träffa dig. Ännu vet vi inte om du kommer att växa i min mage eller om du finns någon annanstans därute i världen. Vi är lika nyfikna vilket som. Inte heller vet vi när vi ses. Vi vet bara att vi längtar. Längtar efter dig. 


Fem år senare alltså äntligen vid detta, att få ta en bild på sig själv och skicka till sitt älskade lilla barn där på andra sidan jorden.

10 kommentarer:

  1. Försökte skicka ett fint hjärta. Får skriva så här istället <3.
    Kram Lena

    SvaraRadera
  2. Så fin bild på dej ❤️ Hoppas tiden kan knata på så ni får åka till er lilla Hanna snart👨‍👩‍👧

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack 😌💞 Ja, nu hoppas vi det går undan.

      Radera
  3. Å vad jag känner med dig. I många fall kan man inte säga "jag förstår hur det är" men jag vet faktiskt exakt hur det är och hur jobbigt det var att vänta när man visste vem man väntade på. Det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. Hoppet går till domaren i Taiwan, det finns de domare som tänker på barnens bästa och gör klart allt snabbt så jag hoppas era papper ligger hos just den domaren nu.

    Så fina bilder ni har tagit. Jag gillar verkligen din klänning! Ett tips är att ha samma klänning som du har på bilderna när du ska träffa Hanna för första gången. Jag hade det både på skypemötet och första gången vi träffades. Personalen sa att det var bra eftersom de pekade på boken och sedan på oss första gången vi träffades. Det var konstigt att bli kallad mamma och pappa kan jag lova 😊. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du! Gott att veta att andra varit i samma sits och äntligen fått sitt barn i sina antar så småningom. Det stärker ❤️
      Det är precis så jag tänkt med klänningen, serru' 😉 Kommer ha den på skypen och vid första mötet. Tobias kommer troligen ha skjortan han har, men om inte så är han rätt lätt att känna igen på håret tror vi 😌 Kram!

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina