måndag 16 januari 2017

Att tänka två år framåt i tiden

I januari har vi varit tvungna att fatta ett beslut som vara ganska enkelt. Vi väljer att stå kvar i adoptionskön hos Adoptionscentrum. Det är inte säkert att vi har nytta av platsen, som kostar cirka 3000 kronor per år inklusive medlemskap, men vi vill inte fatta ett beslut nu som sätter oss i klistret senare.

Om det blir aktuellt med syskon, just nu känns det som 50/50 där, kan vi inte påbörja en medgivandeutredning förrän vi varit hemma ett år med Hanna. Det kommer nog inte kännas aktuellt tidigare än så heller. Vårt förstahandsval i händelse av syskon kommer definitivt att vara att adoptera genom Barnens Vänner, men adoptionsvärlden och länderna är föränderliga. Små och stora beslut gör att det inte går att veta vilka adoptionsregler Taiwan har, eller andra länder för den delen, om två år och då kan i teorin möjligheten för oss att adoptera genom Barnens Vänner ha försvunnit. Hos Adoptionscentrum finns fler länder som vi kan vara aktuella att adoptera ifrån, samtidigt som vi nu när Hanna har så stora möjligheter att veta om sin bakgrund inte vill välja ett land där denna möjlighet för ett eventuellt syskon är minimal.

Vår kötid hos Barnens Vänner "nollas" nu i och med att vi fått den fantastiska möjligheten att förbruka vår köplats. Men hos Adoptionscentrum har vi nu två års kötid. Där är ju också en detalj, att vi inte vet hur mycket kötid som är nödvändigt om två år. Har köerna krympt, eller växt? Vi känner ändå ingen brådska med en köplats hos Barnens Vänner just nu. Som det ser ut i dag får man skicka sin ansökan rätt fort. Men ja, väl medvetna om att det kan förändras försöker vi sitta lugnt i båten i detta avseende.

Det är en del att tänka på i dag, för att det ska bli rätt längre fram, men det är bara försöka flyta med.

4 kommentarer:

  1. Mina adoptivföräldrar adopterade jag och adoptivlillebror igenom adoptionscentrum
    Mina adoptivföräldrar hade tänkt vi skulle hämtas från samma land men mitt hemland Peru stängde som adoptionsland
    Så mina adoptivföräldrar hämtade min adoptivlillebror från Colombia
    och på oss är det 6 års skillnad åldersmässigt
    och vi har lika förutsättningar att hitta biologiska föräldrar och våra chanser är minimala tyvärr
    det hade varit kul att hitta sina biologiska föräldrar så det är en av mina drömmar och en annan dröm är att återse mitt hemland Peru




    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner med dig, att chansen att hitta dina biologiska rötter är minimal som du skriver. Hoppas ändå att du får se ditt Peru! Jag kan tänka mig att det är riktigt vackra vyer där.

      Radera
  2. Ja, det är nog lika bra att stå kvar för säkerhets skull. Vi står i kö i två förmedlingar och det blir rätt så mycket pengar varje år men vi vågar inte bara satsa på en, just med tanke på att länderna kan ändra regler. Vi har redan bytt köland två gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, från början stod vi i tre, men efter ett år nöjde vi oss med två och nu blir det nog som sagt en tills det är "skarpt läge" (om det blir aktuellt).

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina