tisdag 31 januari 2017

Så spännande, så magiskt

Om en liten stund, ja, några i sammanhanget ynka timmar, har januari passerat. Sällan har det väl känts som milsvid tidsskillnad på att vara i slutet av januari jämfört med början av februari? Det slog mig igår att onsdag, i morgon alltså, är den dagen som det är realistiskt att ett resebesked kan vara så lite som två månader bort. Är det inte helt fantastiskt? Jag var tvungen att kontrollräkna med fingrarna för att se att jag förstått rätt. Mycket riktigt. Vi tar oss igenom februari, mars och sedan, vips, är det åtråvärda april. Två månader. Wow!

Den energiboosten behövde jag verkligen. Det är så spännande, så magiskt att tänka på. Att alldeles snart kan vår lilla Hanna vara här, där hon har sin självklara plats. Och blir det inte i just april, jamen då är det väl så och det får vi i så fall ta då. Inte svårare än så.

Nu gymmar jag för fullt, eller åtminstone några pass i veckan, för att vara stark allra helst i starten av föräldraledigheten. Ingen säger "jag tränade alldeles för mycket innan lillen/lillan kom!". Är det något jag hört nuvarande och tidigare småbarnsföräldrar, biologiska som adopterande, säga är det just att de önskar att de hade tränat mer i förebyggande syfte. Ryggen och konditionen är väl sådant som är extra bra om man lyckas stärka. Sedan väntar väl en period av att springa efter, få i sig hälften av sin kallnade portion och inget snacksande "in front of the children". Ljuvligt, oh, så ljuvligt. Låt det bli april nu!

8 kommentarer:

  1. Härligt!! Snart så sitter ni på planet nervös och förväntansfulla! Det är så sjukt många känslor på samma gång som man aldrig kan berätta utan måste uppleva själv!

    Träna handlederna för det blir mycket bärande trots man har en bärsele 😊. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack för det tipset. Lätt att missa - men nu när jag läser det slår det mig att det ju är i handlederna man känner att man burit ett barn när man gjort det :)

      Åh, jisses. Nu pratar vi mycket om hur det kommer vara och hur det kommer kännas ... men vi vet ju inte ett smack!

      Kram

      Radera
  2. Ja Lina. Tänk att snart snart är hon verkligen här er underbara dotter, ❤och vårt underbara barnbarn. Längtar, längtar,längtar. Älskade Hanna ❤ ❤

    SvaraRadera
  3. Helt rätt, träna innan, det ångrade jag att jag inte gjort när jag fick min (biologiska) son. Det är tufft att bära. Om det väl nu blir nån adoption för vår skull ska jag vara i lite bättre form för att inte slita ut ryggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. VI får se hur vältränad man hinner bli innan Taiwan. Lite hoppas man ju ändå att man inte hinner få allt för mycket muskler - det får ju gärna gå ganska fort tänker jag ... :)

      Radera
  4. Det börjar närma sig! Spännande! Gymma på. Ryggen tar mycket stryk med småbarn. :)
    Kram
    Libra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Libra! Ja, nu närmar det sig. Jag försöker att göra ryggen beredd. Vi får se hur det går när vi väl är där .... :) Kram!

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina