tisdag 19 september 2017

Berättelsen om den första bulan


Nu har Hanna hunnit med att slå sig några gånger, så som små vilda "toddlers" på upptäcksfärd gör. Men jag berättar gärna om hennes första bula hemma i Sverige.

Jag har nog nämnt att jag och Tobias är föga hönsiga åtminstone när det kommer till Hannas upptäckande. Hon får mer än gärna gunga högt, göra kullerbyttor i sängen, klättra högt, åka själv nedför stora rutschkanan och springa runt på såväl gågator som hemma. Däremot har mormor samt farmor och farfar varit lite nervösare. Det har yttrat sig så att ingen vill att hon gör illa sig just hemma hos dem eller i deras närhet. Vare sig det handlar om att bli klöst av katten eller ramla och slå sig. Nåväl, det är ingenting vi retar oss på utan mer retar dem för.

Min kära mor har ändå varit nojigast då det sträcker sig till att hon blir rädd när gungan har hög fart eller när Hanna tar stora tuggor vid matbordet. Detta hade vi kanske kunnat ana eftersom när vi kom hem från Taiwan märkte vi att "mommo" i samband med väldigt uppskattad städning hos oss hade säkrat undan våra "farliga grejer" etc.

Så förstå ironin när Hannas första bula kommer från att hon slår i huvudet i en liten plastlåda med oroliga mormors undanstoppade "farliga grejer" som hon hittade i badrumsskåpet. Det var ju som inte lådan i sig som ansågs vara ett riskmoment ...

Den lilla bulan i pannan försvann efter bara någon dag, så som små bulor på små nyfikna barn gör.

4 kommentarer:

  1. Haha, så är det hemma hos oss också - mormor är nojjig och nervös över allt barnen gör och tittar helst bort när de studsar i soffan, står på händer etc. Tack förresten för en härlig blogg, (tittar ofta in med är dålig på att kommentera), så fint att få följa er och ert liv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Och detta är alltså en av generationerna som varken hade cykelhjälmar eller bilbälten som barn?

      Tack för dina snälla ord! ❤

      Radera
    2. Det låter som om Hanna kommer att få utrymme att bli en frimodig liten tjej.
      Lite OT: vet du om att någonstans på gågatan så finns det en sån platta som dem som Hanna springer på som är felvänd. Det sägs att plattläggarna gjorde så med flit, men jag vet inte varför. Jag vet också ungefär var den är, men det talar jag inte om för det är ju roligare att leta reda på den själv😉

      Radera
    3. Men gud så kul! Nu gav du mig nåt att spana efter. Tack Lottie! :D

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina