Då står vår lilla Hanna-Panna äntligen i förskolekön. Vår plan är att hon börjar förskolan i september nästa år. Många verkar besöka förskolor innan, för att kolla läget. Så ambitiösa har inte vi varit. För det första känns det som att mycket, åtminstone vad gäller personal, kan hinna hända på ett år. Sedan vet jag vet inte riktigt rent praktiskt hur det skulle gå till för oss.
Däremot har jag löst hört mig för, hos administrationen, vad gäller adoptionserfarenheter och tyvärr verkar inte det vara en särskilt vanlig erfarenhet hos de förskolor vi har någorlunda nära till. Jag frågade också om möjligheten för personalen att gå en eftermiddagskurs om adoption (hos adoptis). Det lät inte som en omöjlighet, men är i så fall en sådan grej som vi som föräldrar får framföra som önskemål när vi tilldelas en förskoleplats. Så jag får väl se till att lobba för den möjligheten då, eller åtminstone så får väl vi föräldrar bjuda in oss och berätta så gott vi kan över en fika om vad Hanna kan uppleva som svårt eller till och med traumatiskt.
Sedan tycker jag det känns viktigt att de vuxna på förskolan är uppmärksamma på att Hanna inte pekas ut. Typ "nu ska alla be sina föräldrar berätta hur det var när ni föddes" eller "nu ska alla berätta om de har sin mammas eller pappas näsa". Ni fattar ...
Vi köar hur som helst till två förskolor som är väldigt nära i första och andra hand. På tredjeplats satte vi en förskola som är längre bort men ändå ett okej gångavstånd och på fjärde och femte plats hamnade två förskolor som ligger ytterligare en bit bort och därmed nog skulle kräva en till bil om hon börjar där. Vi valde ändå att använda alla fem alternativ, det mesta man kan välja i vår kommun, för att minska risken för att det blir en förskola ännu längre bort. Kommunen behöver ju inte lova oss en av de fem förskolorna, utan bara lova oss en förskoleplats var som helst i kommunen när vi anmäler mer än fyra månader i förväg.
Vi har också sett över alternativet att Hanna skulle gå hos dagmamma, eller dagbarnvårdare som det heter. Men ingen är tillräckligt nära för att vi ska dras till det alternativet.
Att de första alternativen ligger nära tilltalar oss förstås för att Hannas dagar blir kortare. Men förskolan är ju kanske också den plats där grunden för ens egna relationer läggs, alltså där inte föräldrarna är lika inblandade om ni förstår hur jag tänker. De förskolor som är nära vårt hem, är ju också nära den skola som Hanna kommer gå i om vi bor kvar här och därför känns nästan det viktigast. Absolut viktigare än om vi föräldrar tycker en förskola verkar "så mysig" eller "har ett fantastiskt arbetssätt". För jag tror att de allra flesta kommunala förskolor här är mysiga och har ungefär samma arbetssätt i praktiken. Visst kommer Hanna drabbas av (fler) separationer genom livet. Men grundtanken att om vi bor kvar här när hon börjar skolan så hänger troligen många kompisar från förskolan med till samma skola, känns viktig.
Åh, herreguuuud. Jag kan inte fatta att vi önskat förskola till vårt barn. Vår stora, lilla, tjej. Kan någon snälla stoppa tiden?
Åh, herreguuuud. Jag kan inte fatta att vi önskat förskola till vårt barn. Vår stora, lilla, tjej. Kan någon snälla stoppa tiden?
Hej! Det vore kul med ett inlägg om följande funderingar:
SvaraRaderaHur upplever du livet som adoptivmamma? Måste man bemöta många frågor från omgivningen och i så fall vilka? Känner man sig utanför i vissa (barn-/föräldra-)sammanhang? Känns det jobbigt att barnet inte har varit hos en från födseln? Vad gör dig riktigt arg/besviken? Vad är det bästa med att adoptera? Hoppas du på att även bli gravid någon gång framöver? Det vore roligt att få läsa dina funderingar kring dessa eller liknande frågor!
Tack för inläggsinspiration! Jag har tänkt på en del av frågorna förstås, men inte riktigt printat ned funderingarna ännu. Jag ska försöka samla några av frågorna i ett inlägg och göra egna inlägg av andra kanske.
RaderaVi gjorde "misstage" att välja en förskola utifrån bla miljön och inte närhetsprincipen. Det ångrar vi lite idag. Barnens förskola är toppen och ur ett adoptionsperspektiv kan man nog inte få det bättre. Under de 2,5 år som vi har gått där så kommer det ha gått fem adopterade barn där, flera pedagoger har gått Adoptis utbildning och nuvarande chefen har själv två adopterade barn.
SvaraRaderaMen nu när det börjar närma sig skolstart för Viggo så hade det varit bättre att välja den förskola som är närmst. Han kommer troligtvis inte att få så många kompisar med sig när han börjar skolan om ens några. Men det är barn som bor på vår gata som kommer att gå på skolan. Men när vi ansökte om förskola till honom så bodde det inte så många barn i hans ålder i vårt område så vi tänkte inte på det då. Lätt att vara efterklok! Vi hoppas att det blir bra ändå, fast jag oroar mig en del.
Jag tycker att ni gör helt rätt val! Närheten kommer att vara betydelsefull. Personalen är egentligen det viktigaste men det kan man inte styra över och det skiftar så otroligt mycket så de som jobbar på en avdelning idag är inte garanterat att de gör det nästa termin sen blir nån sjuk och nån mammaledig osv.
Vad härligt att förskolan är toppen ur adoptionsperspektiv! Guld värt på sitt sätt men synd att det blir som det blir nu för er. Vi har ju inte en susning, utan bara koll på att det nog är relativt ovanligt med adoptionserfarenheter över huvud taget hos förskolorna här. Då blir ju valet ännu lättare.
RaderaJag förstår din oro i och med att han splittras från kompisarna. Men att föräldraoron ändå finns där, är ju ett gott tecken för att ni ändå tänker på det och har känselspröten ute. Det tror jag är värdefullt.
Flax ändå att det är barn han känner igen, och kanske rent av känner, från kvarteret som kommer gå i samma skola!