Nu du, barnlösheten

I tisdags var en sådan där lite tröttsam dag. Men så hände det. Kvällen kom och med den visade sig Dag 1 äntligen ha anlänt. Onsdag morgon var det jag som kastade mig på luren till kliniken och vi räknade.

Snart, snart, snart ...

14 juli ska jag börja med nässprejen.
4 augusti ska jag ta ett blodprov.
6 augusti ska kliniken ringa upp.
Och så veckan efter det är det äggplock.
Och så veckan efter det är det ett embryo som ska in i magen.

Det här är förstås versionen utan alla om. Dessa om som vi alla som försöker så väl lärt oss att leva med. Om allt går som det ska.

De senaste veckorna har det varit med skräckblandad förtjusning som jag längtar efter IVF:en. Spruträdd som jag är. Men så snart jag fick ett nässprejsdatum av kliniken, så släppte det. Det känns bara som att "Okej, nu kör vi. Bring it."Jag, vi, har gått genom eld och vatten för detta. Stångat oss blodiga. Rivit upp sår som vi inte visste att vi hade. Vänt ut och in på oss själva. Här är vi. Utlämnade, utmattade och försiktigt, inte naivt ivriga som för två år sedan, förhoppningsfulla.

För det var ju en vecka som vi inte pratade om, kliniken och jag. Den sista veckan i maj, som kanske blir vecka 40. Om, om, om ...

Det är som att det funnits ett vakuum. Som att jag skyddat mig från att hoppas ett tag nu. Men det börjar sakta hitta tillbaka. "Just ja, vi ska ju bli föräldrar" (om, om, om ...) Hur kommer livet att te sig efter detta? Då och då reser jag barriären, skyddet, igen. Men ibland är jag lite snällare mot mitt drömmande jag. Svävar iväg. Tänker att nästa midsommar, då kanske vi har den lilla familjemedlemmen i vår famn. Kanske har han, ibland tänker jag hon, rynkiga små ben, en hungrig liten plutmun och en vit liten, liten body på sig och en för stor blomsterkrans på huvudet. Nästa midsommar ... Om, om, om ...

Och så tänker jag lite kaxigt (även om en bit inom mig vill skrika stopp stopp STOPP, jinxa inte!) :
Nu du, barnlösheten. Nu jävlar ska du vara skraj. För nu är det vi som ska vinna. Och du som ska förlora. Nu du.

Frågor ploppar upp

Det går av bara farten, tycker jag. I fredags var det bio för att fira att det bara är 40 dagar kvar till nässprejen. Just nu väntar jag på att IVF-kliniken ska ringa upp för att jag har en fråga om ett bröllop utomlands som vi gärna vill åka på. I övrigt ägnar jag inte så värst stor del av dagarna åt att tänka på framtiden. Jag tror att jag är ganska "här och nu" för tillfället.

Men visst reflekterar jag över mycket. Inte minst över hur jag mår i dag och hur jag mådde för ett år sedan. Jag mår så mycket bättre nu, inte bara bättre utan jag mår så bra, att jag knappt kan förstå hur tungt både arbetslivet och den här delen av privatlivet var för ett år sedan, ja bara för sex månader sedan.

Gällande bröllopet håller jag tummarna för att början av september fungerar utmärkt. Enligt mina beräkningar bör det ligga till så att om IVF-försöket lyckas, är det ett bra datum och om IVF-försöket inte lyckas så är det ändå för tidigt med ett nytt. Men vi får se. Då är man väl kanske inte supersugen på att vara på ett bröllop heller. Så är ju i och för sig också svårt att tänka. Kanske å andra sidan skönt att komma bort och få tänka på något annat för en helg.

Så här på ålderns höst (fyller häridagarna 28, hehe) börjar jag också undra över när första mensdagen egentligen är. Sånt behövde man inte tänka på innan dessa försök. Jag har alltid räknat det från den dagen "första droppen" kommer även om det just bara är en droppe. Nu har jag märkt att det kan vara lite tricksigt att göra så. Jag ska fråga IVF-kliniken hur man gör med nässprejen, som ju ska tas dag 21. Är det superviktigt att veta vad som är dag 21 då? Är det bättre eller sämre att ta det nån dag för tidigt, nån dag för sent? Det hoppas jag också få svar på.

Min nässprej heter Synarela, jag har inte läst på något alls om den men tänkte väl försöka göra det innan det är dags för sprejningen.