Väntan, väntan ...

För ett par dagar sedan förlängdes Taiwans nuvarande restriktioner till minst 12 juli. Jag ringde Barnens Vänner och kände ändå viss tröst i att det nog inte spelar roll att vårt ärende inte kommit till domstol ännu eftersom hade det varit där hade det inte gått framåt ändå. Nu när vårt ärende väl kommer dit går det väl förhoppningsvis i normal takt i stället för snigelfart. 

Men det är ju just den lilla biten att det inte ens kommit dit som känns tuff ibland.

Jag såg en nyhet om att i allra sydligaste Taiwan går två städer in i en slags seminivå av nästa Level av lockdown i och med att deltavarianten hittat dit. Det innebär att invånarna inte ens får lämna hemmet för att köpa mat närmsta tre dygnen, utan staten delar ut färdiga kassar med det nödvändigaste vad jag förstod.

Annars ser siffrorna rätt stabila ut i Taiwan. För några dagar sedan var andelen fall uppe i över 100 inrapporterade, kanske på grund av att The dragon boat festival nyss varit. Innan dess har fallen legat på 70-80 flera dagar och nu verkar det vara tillbaka på runt 80 fall.

Vi har i alla fall båda två fått första dosen denna vecka. Så skönt! Nästa dos får vi i augusti.

Gåvor till Taiwan

Den här boken med bilder från Sverige blir det nog till tolken. Hon har kanske tre till likadana från andra svenska familjer, bredvid sju dalahästar. Må så vara hänt. Vi är osäkra på hur väl fosterfamiljen behärskar engelska. Den kan bli till dem också. Jag har letat och letat på nätet efter en med kinesisk text, men där går jag bet. Vågar man sig till Stockholm och Gamla stan eller annat turistigt ställe i sommar kanske det finns att hitta där. Jag ser annars framför mig att man kanske köper någon svensk design, vas eller så, och fyller med svenskt lösgodis i någon fin cellofan till fosterfamiljen. Möjligen något med anknytning till Roslagen där vi bor. 

Sen funderar jag på svenska barnböcker med kinesiska tecken till barnhemmet, men det jag hittat hittills har varit ganska dyrt och inget klockrent. Well, well. Tid har vi ju på oss att hitta det.

Å ena sidan

Nu ska jag vara lite positiv gällande att vi ser ut att få åka så sent, har vi tur så i november tänker vi. Bra grejer med det:

1. Vaccineringen rullar på i Taiwan och här hemma. Tobias har bokat tid för sin första spruta och snart är det min tur att få göra det. Förhoppningsvis innebär det att vi slipper karantän, önsketänker vi!

2. Vi började tänka att vädret är nog ganska behagligt i Taiwan i november? Googlade och fick veta att det i princip kan räknas som bästa månaden vädermässigt. Temperaturen är mellan 18 och 26 grader och det är inte särskilt mycket regn. 

Klart vi hade velat resa helst igår, men om man ska se det lite från den ljusa sidan så finns den sidan också. 

Inte före 28 juni

Livet utanför Taiwanbubblan dundrar på. Men processen i Taiwan står stilla, nu minst till 28 juni i och med att restriktionerna ligger kvar. Det känns konstigt nog lite lättare än sist restriktionerna kom. Det är väl för att jag inte såg mitten av juni som ett troligt datum att det skulle släppas. Eller så är det väl bara vädret. Fast visst är det tråkigt varje vecka som processen står stilla. Men vi kan inget göra, så bara att ta sig igenom det och hoppas ett magiskt datum kommer snart.

Jo, han finns där

Filmerna har letat sig fram till Taiwan och förhoppningsvis snart också till lillebror. Vi fick två bilder på honom i dag. Åh, jag kan inte sluta titta. Jag tar fram bilden då och då, som för att se att jo, han finns där. Han ser glad och trygg ut. Sitter med sin lilla kropp på en (enorm) plaststol. Tittar in i kameran, vinkar och putar med pussmunnen.

Jag tror separationen från fosterfamiljen blir tuff, men tänker också att är han glad och trygg nu ökar förutsättningarna för att han ska kunna känna så i sin nya familj också. Sen har ju vi hela livet på oss att lära känna varandra, även om en trygg start i allt det turbulenta känns viktigt.

Jag fortsätter att hålla tankarna upptagna genom att baka. Och kolla Desperate Houseviwes (och så borde jag göra kinesiska-läxan också ...). Igår fyllde jag i så långt det gick i Alfreds fylla i-bok också.