Man är ju ingen partypingla direkt

"Hur många gånger jag varit full de senaste
1,5 åren kan jag räkna på en hand..."

Igår var det valborg, festdag för många men en annan tog det lugnt. Vi var på majbrasa för första gången sedan vi flyttade hit. Det var småtrevligt, men man passar ju inte riktigt in när man varken är barn eller har barn märkte jag.

Apropå fest, så är alkohol något som i alla fall jag sa helt nej till från start sedan vi började försöka. Men med tiden har jag lättat på förbudet, åtminstone att jag kan ta ett-två glas vin om jag testat negativt eller har mens. Men oftast ser jag till att köpa alkoholfritt från Systemet om jag vill ha något gott till maten när de andra festar till det. Hur många gånger jag varit full de senaste 1,5 åren kan jag räkna på en hand. Så det är ju minst sagt bra för hälsan att försöka bli på smällen månad efter månad.

Jag märkte att förbud fick mig att må dåligt. För det blir en sådan där grej som envist etsar sig fast i hjärnbarken. "Nu dricker jag inte, för tänk om... Tänk om jag är gravid. Åh, nu har jag inte druckit alkohol på jättelänge. Nu kommer det fungera, nu kommer vi bli gravida. Få se nu, nio månader från nu.. när är det? Ååh, tänk om..." Det är inte särskilt avslappnande att få igång den där skengraviditetsspiralen. Så nä. Man är ju ingen partypingla direkt, men inte heller redo att joina Jehovas.