"Men för fan, varför tänker jag på detta nu?" |
Så fortsatte tankarna till "Har man hiv får man väl knappast fortsätta med ivf och absolut inte adoptera?" och "Men folk verkar ju kunna leva rätt normala liv med hiv ändå, det kanske inte är en dödsdom längre?". Dagen efter skakade jag på huvudet åt mig själv. Men veckan därpå var det ändå en lättnandens suck jag drog när brevet med det negativa beskedet kom. Puh. Det firade vi med ett ligg.
Hej hittade just hit via google. Jag och min karl har oxå precis fått svar från blodproven och fått iväg skickat remissen till ivf. Är rätt vettskrämd än så länge men ändå förväntans full. Tänkte försöka följa din blogg och håller tummar och tår att de går bra för er! /Hanna ( spadertio@live.se )
SvaraRaderaHej Hanna!
RaderaHoppas att det går bra med er ivf-remiss! Det är verkligen skräck och förväntan på samma gång, det som vi går igenom.
Jag håller tummarna för er! / Lina
Ibland tänker man att det vore väl ändå skönt om de skulle hitta något fel eller någon sjukdom, för då kan de ta bort det, och så funkar det sen! Men så är det ju inte riktigt heller. I dag fick jag tillbaks testresultatet på omtagningstestet på ämnesomsättningen. Värdet låg bra nu! Nu fortsätter vi invänta svaret på missfallsutredningstesten...Vad nu det är för några tester?...Jaja, det här blir säkert bra i slutändan!
SvaraRaderaVarma kramar!
Jaaa, ens tankar pendlar ju verkligen fram och tillbaka kring det där. Man vill ju hitta fel, men ändå inte. Hittar de nåt fel kan det ju som du säger lika gärna bli problem kring det. Tur man inte får välja! Alla dessa tester, och all den väntan som kommer med dem, är ju så jobbiga att traggla sig igenom. Tiden står stilla och rinner iväg. Men visst ska det bli bra i slutändan!
RaderaKram!