Alltid redo

Serumet till sprutorna har landat. Ampullerna är parkerade i köksskåpet. I kylen ligger sprutan som ska tas sista kvällen. Sista kvällen känns fortfarande långt borta men visst kryper den närmare. Först ska vi bara ta oss igenom de här andra sprutorna. I måndags lämnade jag ett blodprov hos IVF-kliniken och imorrn ska jag ringa för att få veta vad det visade, om vi får börja med sprutorna nu eller snart. När jag tog blodprovet bad vi om en sista genomgång hur vi gör, steg för steg. Det var ju inte så himla svårt och vi minns nog egentligen, men det är nog en trygghet att ha en extra genomgång i bagaget när det väl är dags.

Efteråt tog vi en fika på ett kafé ett stenkast från IVF-kliniken. Kaféet hette "Café vi 3". Jag skrattade och sa åt min man att det inte kan vara en slump att det fiket ligger så nära en "göra barn"-klinik.

I övrigt händer inte särskilt mycket. Jag drömmer lite mardrömmar, att det inte ska funka och så där. Att de inte hittar några ägg. Men jag försöker slå bort det.

Såg ni förresten dokumentären på fyran häromveckan, Att göra barn? Den handlar om en fertilitetsklinik i Storbritannien. Det sades många kloka saker framför kameran och jag kände igen mig i så mycket. Minus är väl att det var lite för dyster statistik, men det är väl svårt för ett filmteam att styra så där i efterhand. Den är nog inte gratis att titta på längre, tror man måste ha premium-medlemsskap.