Jahapp. Då har man kommit in en bit i ruvarperioden. Jag försöker att inte känna efter så mycket, för det kommer ju ändå inte ge några svar på om däri ligger ett korn eller inte. Men som vi hoppas.
Jag är inne i ruvardag 5 tror jag, om man räknar att dagen när man sätter in det befruktade ägget är dag 0. Hur som haver kommer vi att befinna oss utanför landets gränser när det är dags att ta graviditetstestet om en och en halv vecka. Jag har funderat på det där, att man ju kan bli väldigt ledsen om det är negativt och då är det inte så roligt att vara på bröllopsfest. Men att det ju också kan vara skönt att få annat att tänka på. Min svärmor uttryckte det rätt bra och klartänkt, att när vi väl tar testet kommer det nog inte spela så stor roll var vi är.
Sådär som en tredje smak i den godispåse som i IVF-behandlingen innebär (om nässprejen är den första och sprutorna den andra) så har jag ju nu introducerats för vaginaltabletten lutinus. Woho. Den ska ju in i snippan tre gånger per dag för att ge livmodern lite progesteron, kvinnligt könshormon det vill säga. Så där härligt när man får göra det på jobbet. Jag gillar inte för ofräscha detaljer. Men jag snubblade in på en gammal blogg som sammanfattade det bra: det ser ut som risifrutti i trosan.
Vi har blivit uppmuntrade att prata med magen, som för att peppa att det ska gå bra. Men jag vet inte riktigt ... Klara Zimmergren beskriver det där rätt bra i sin barnlängtansbok, Längtan bor i mina steg, att man ibland har lust att gå runt med en kåldocka i en barnvagn, bara för att få vara med i bebisklubben. Och jag känner mig lite som en sådan toka när jag klappar på magen och pratar, att jag försöker smyga in i klubben. Jag tänker att jag ska känna mig så lurad om kornet tackade för sig redan första dagen. Men ibland låtsas jag inte om att jag tycker det är konstigt, utan berättar för kornet om vilka tokigheter som livet kan bjuda på ibland, och att vi håller på att spricka av nyfikenhet. Är du där, eller är du inte på väg till oss riktigt ännu?
Vi pratade med magen, eller mest min sambo, min vighet har trots allt vissa gränser ;) Själv fick jag fortsätta med lutinus tre ggr/dag fram till v. 9 pga att det varit risk för överstimulering. Det var absolut inte kladdigt ;) Håller verkligen tummarna att det har fastnat!
SvaraRaderaÅh, vad härligt!! Ni har fått tillbaka ett litet frö nu alltså, massor med lycka till! Själv ruvar jag också igen, FET nr 1 (i naturlig cykel) efter det misslyckade färskförsöket i början av sommaren. Usch och fy för vaggisar. Inte så kul att känna hur det rinner till och behöva springa till toan för att kontrollera om det är blod eller inte! Iallafall, stort lycka till! Kram <3
SvaraRaderaHihi..."risifrutti i trosan"...Hade inte kunnat säga det bättre själv! Nu håller vi våra tummar stenhårt för att det ska gå bra!
SvaraRaderaJag har varit alldeles för trött det senaste för att blogga eller skriva kommentarer. Jag skrev en kommentar tidigare, men den lyckades jag trycka bort. Så då sket jag i det! Hade inte lust att skriva om min text...Men nu så!...
I nästa vecka är det dags för införande av ett av våra frysta embryon. Jag hoppas så att det ska klara upptiningen!! Nästa grej är ju att det ska vara friskt också!!! Har inte så höga förhoppningar med tanke på tidigare erfarenheter, men hoppet är ändå det sista som lämnar en! Så då blir det vagitorer och blodförtunnande sprutor för min del. Det ska bli toppen! ;-)
Många kramar,
Tove