- Adoption: Bokat tid med handläggare hos kommunens familjerätt. Jag pratade med föräldrautbildningen i Falun för någon dag sedan och fick veta att en ny utbildning drar igång i mitten av februari. Men vi får inte anmäla oss till en sådan själva. I stället ska det gå via en handläggare som haft ett möte med oss. Nu är det inbokat till början av december. Pirrigt, pirrigt!
- IVF: Bokat en första tid hos en akupunktör. Jag mejlade honom igår kväll och fick snabbt svar. Han ville att jag skulle komma förbi på torsdag mitt under dagen i två timmar(!). Jag förhandlade det till fredag, när jag tack och lov är ledig hela dagen. Sedan är det tänkt att jag ska gå dit vid kanske sex tillfällen om jag tycker att det känns bra. Jag har inte inställningen att jag går in i detta med höga förhoppningar utan det handlar mer om att jag är öppen för att prova något nytt. Tips! Akupunktur är dyrt, 400 kronor per tillfälle betalar jag nu. Men man kan använda sig av friskvårdsbidraget om man har något sådant. Allt enligt Skatteverkets regler, om arbetsplatsen följer de. För mig blir det således sammanlagt 1400 kronor för behandlingarna i stället för 2400 kronor.
- IVF: Bokade in mig på zonterapi (ska också gå att använda friskvårdspengen till detta!) men hon hade tid först i januari. Men sen sa min mamma, som älskar allt sånt här "hokus pokus" och prövat det mesta, att det inte brukar vara så bra att kombinera olika behandlingar parallellt med varandra. Så jag funderar på att stuva om zonterapin till senare bara för att prova det för mitt välmående. Eller så bokar jag av det helt.
Jag vet inte hur jag orkat med detta så nära inpå. Men jag tror att det dels beror på att jag var så ledsen redan förra veckan, dels beror på att jag allra mest blev förbannad på vår situation i måndags snarare än att jag bölade hela dagen. Jag blir sällan arg, men det är lite lättare att orka försöka göra något åt sin situation när man är arg än när man är ledsen tror jag. Så länge man lyckas göra något konstruktivt av ilskan. Den är ju förresten också en sorg, bara i en annan form.
Du gör helt rätt att försöka se positivt! Har en kollegas fru som "blev gravid" av ankepunktur efter att de försökt i fyra år. Hon vägrade söka medicinsk hjälp. Kanske är det spärrar som släpper, kanske inte... Man vet ju inte förrän man testat....
SvaraRaderaSå tänker jag i alla fall.... Är själv bara i början av resan men tror att man inte kan ge upp förrän man testat allt... Spännande med adoption. :) skriv gärna hur de olika sakerna verkar... Sneddar på dessa alternativ också om vi får dystra besked efter min operation...
Ja, nu så här efter två ivf-behandlingar börjar man ju bli så nålvan. Så lite akupunktur ska väl inte göra till eller från för nålrädslan ;)
RaderaAdoption känns spännande, men som något heeelt nytt jämfört med vad man varit med om tidigare. Men så var det ju med ivf:en för bara ett halvår sedan.
Skriv gärna om adoption och berätta den informationen ni får om den :)
SvaraRaderaI förrgår när mensen kom efter alla sprutor förra månaden så sprack min starka mur jag byggt upp tror inte jag sov en timma den natten utan gråta var de enda jag kunde göra då livet kändes så galet orättvist.
När man tänker adoption så får man i alla fall ett litet hopp, för det kan man styra över lite lite grann. I varje fall mer än denna eviga önskan och besvikelse varje månad. Efter över 2 års försök så känns det sjukt tufft att tro de ska släppa och turen ska vända liksom.
I februari ska vi börja med IVF. Om inte de funkar blir det också adoption, de som är extra jobbigt där är bara att jag och min sambo (som firar 10år i Januari) är inte gifta och de måste man ju vara. Och vi vill ju gifta oss men dessa två år har varit så psykiskt jobbiga så har liksom inte kännt lyckan i att gifta sig och känt att man inte kanske kommer minnas den dagen med lycka för att man känner så mycket sorg över annat. Men får nog ta tag i det dära giftemålet snart ändå, så vi kan få ställa oss i en adoptions kö.
Bra att ni gör saker, unnar er saker och att du provar nya saker, det gör ju att man får lite ljus i tillvaron i alla fall.
Kram till dig
Jag kommer fortsätta skriva om adoption så länge som vi fortsätter på den resan :) Om 2015 blir året som ni gifter er, även om det blir främst på grund av att kunna adoptera, så hoppas jag att ni kan få ha ett minnesvärt och fint bröllop! Det är en stor dag i livet, vare sig man väljer att vigas inför ett rum fullt av människor eller bara med två vittnen, tycker jag.
RaderaKram!