Barn, barn, barn. Allt jag tänker på.

I går var det sista föräldrautbildningstillfället, snacka om vemodigt. Jag blev alldeles rörd när jag fick ta emot intyget. Det är så stort. Jag håller förstås på att spricka av nyfikenhet, vad graviditetstestet ska visa.  Kommer vi att boka in en medgivandeutredning snart, eller kommer vi att lägga en eventuell adoption på is?

Innan föräldrautbildningen pratade vi om att försöka ringa och boka in träffar för medgivandeutredningen redan innan sista tillfället eftersom att påsken och en del röda dagar kommer nu. Men när ivf:en blev förskjuten har det inte känts aktuellt. Nu känns det inte heller lika bråttom. Tidigare ville jag försöka hålla tempot uppe i och med att utredningen, som sen ska godkännas innan vi kan bli officiellt sökande, riskerar att bli liggande hos nämnden ett tag. Nu känns det inte längre bråttom. Den där väntan är det nog bara att vänja sig vid ytterligare om det blir adoption. Dessutom behöver vi hinna smälta graviditetstestet och sörja, om det visar sig vara negativt. Så känns det nu. Det gäller att orka och att släppa sorgen. Även om vår längtan ligger i att bli föräldrar, inte en graviditet, så går man inte igenom allt det vi gjort och släpper det bara så där. Men vi får se vad som händer. Det känns hur som helst stort att vi snart vet närmare vad som ligger framför oss.

Ruvardag åtta har snart kommit till ända. Vi har haft det riktigt mysigt med besök av både svärmor, svåger och vovsingen. Men alltså, den här tiden fram till graviditetstestet är verkligen evighetslång. Jag har så svårt att fokusera på något annat än barnlängtan. Det är som att jag inte kan annat än att tänka på eller prata om barn. Det är lite creepy, men jag antar att det inte är så mycket att göra åt. Det går ju i vågor. När man dessutom är sjukskriven känns det inte som att det händer så mycket mer om dagarna. När jag väl går utanför dörren ser jag en massa söta barn överallt.

Kanske lika bra att det är svårt att veta vilka åkommor som beror på medicin, äggplock, upcoming mens eller potentiell graviditet. Illamående och trötthet har jag, i varierande grad, haft sedan jag började med pravidel dagen efter äggplocket. De senaste dagarna har jag haft en del molvärk och varit nästintill utan mättnadskänsla. Men som sagt. Det kan bero på mycket. Det har man lärt sig efter 30-talet skengraviditeter.