Hemtrevnadskänsla syns inte

Första klinikbesöket på länge i dag. Jag lämnade blodprov. Återigen påmindes jag om hur alla som besöker kliniken är i sin lilla bubbla. De försöker att piffa till väntrummet med tavlor, fräscht ljusinsläpp och lite hemtrevnadskänsla med soffor och lekhörna. Det är fint men spelar nog ingen större roll för avslappningen. Ingen glömmer varför man är där. Patienter har ändå ingen ögonkontakt med varandra, inget hej. Bara sköta sitt. Jag tycker inte om det. Men ändå förstår jag det. Vi har alla våra dagar, en del tyngre än andra. Då är det jobbigt att låtsas.

Besöket tog knappa tio minuter. Jag valde ändå att lämna blodprov där i stället för att använda mig av expresspost. Det eliminerar en del riskmoment som att brevet inte kommer fram i tid eller tappas bort på vägen. Men man blir rätt slut som människa när man redan är trött, troligen av alla hormoner, och sedan kör en timme dit och så över en timme till jobbet en kvart efter att man kommit fram och sedan ska arbeta flitigt. Parkeringsavgiften var förresten en krona. Personbästa, tror jag.

I kväll är det dags att ta två sprutor. Gonal F minskas till 225 enheter från 300 och så är det nu tid för Orgalutran, den spruta som ska förhindra ägglossningen. På fredag är det dags för ultraljud. Jag hoppas på äggplock redan i helgen. Det skulle innebära att vår tjejweekend nästa vecka inte är hotad alls, eftersom ett befruktat ägg sätts in absolut senast fem dagar efter äggplocket.