Innan sprutan var det inte alls läskigt. Men när det kom till kritan ... |
Det är skönt att vara i gång med denna tredje ivf, detta andra korta protokoll. Men jag grät faktiskt för att jag tyckte det var så obehagligt att tänka på att sticka mig själv. Sedan grät jag för att det är så tråkigt att jag inte törs och för att vi måste. Inte så panikartat utan ganska lugna tårar. Det är så fånigt, det är ju bara en spruta som jag tagit så många gånger förr. Men det var länge sedan och alla kvällar utom en är det min man som gjort det.
På söndag jobbar jag kväll och då måste jag ta sprutan själv. Jag ska försöka göra det redan i morgon.
I kväll hade jag hoppats att Tobias skulle kunna fota medan jag tog sprutan, men det gick som sagt inte. Synd. Men vi har ju ytterligare några kvällar på oss.
Jisses, att ivf:en är i gång igen. Det är lite svårt att tro. Jag är i en sådan här period när föräldraskapet känns så evinnerligt långt borta. Jag tror att en bit av mig har svårt att ta in och greppa föräldraskapet för att jag längtar så innerligt. Att längta efter något så innerligt och veta att det ligger oceaner bort. Det är för tungt att hantera vardagligdags. Man lägger det i valvet och försöker ta ett steg i taget ibland. Nu är vi här, var vi är om några veckor vet vi då och var vi är om två år, ja det får framtiden utvisa.
300 enheter Gonal F är det jag tar till att börja med. Det är mer än förra gången, då ordinerades jag 225 enheter Gonal F. Det var lite krångligare att räkna, för varje spruta innehåller 900 enheter Gonal F. Nu är det lätt som en plätt att veta att en spruta räcker till tre tillfällen. Okej, jag "miniräknade" nyss och förra gången räckte varje spruta till fyra tillfällen, men det är ändå inte lika lätt att veta så där på stubben. 900/300 skulle jag kunna om nån väckte mig mitt i natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.
Vänliga hälsningar
Lina