För drygt ett halvår sedan, inför vårt andra ivf-försök, berättade jag om en situation som var väldigt obehaglig för mig. En kvinna, inte otrevlig på något sätt, frågade när vi skulle skaffa barn och gav sig inte trots att hon kanske borde ha kunnat läsa av situationen. Jag fick panik den gången och tänkte på hur det kändes långt efteråt. Jag orkade inte sitta och gråta framför en främling men tårarna hjälptes inte och jag gick som i tunnelseende mot toaletten.
I helgen fick jag hur som helst reda på att hon kort efteråt fått veta hur det låg till och att hon då mådde dåligt över hur hon agerat. Hon har hälsat och bett om ursäkt på så sätt. Det kändes oväntat men skönt att hon fick reda på hur vår bakgrund och jag uppskattar så att hon tog till sig hur det kan kännas för en ofrivilligt barnlös att ställas inför en sådan situation.
Vi är hemkomna från en mysig helg hos svärisarna. Nu är vi laddade inför tisdagens möte när medgivandeutredningen ska läggas upp. Jag kommer att tänka på när man var barn och åkte bil låååångt. Ni vet "Är vi framme snart? Är vi framme snart? Är vi framme snart?".
Femton minuter senare:
"Är vi framme snaaaart?"
Känns som att den känslan kommer att hitta tillbaka några gånger innan vi har vårt barn i våra armar.
Förstår er längtan, hur går detta med adoption till, finns det några tidsperspektiv att förhålla sig till eller går ni helt i oviss längtan tills det en vacker dag kommer ett besked i stil med "hej, inom sex månader kommer ni att få träffa ert barn"?
SvaraRaderaOj, det beror helt på. Det är många steg vi ska ta oss igenom. Ett viktigt steg, föräldrautbildningen, har vi bakom oss. Nu väntar medgivandeutredningen (när kommunen förhoppningsvis ska godkänna oss) och den kan vara klar innan sommaren men vi tror snarare på början av hösten. Efter det är vi redo att bestämma oss för ett land (ett land där vi passar in på kravlistan). Då är det "bara" att börja samla papper, skicka in dem och vänta. Sedan kan vi få veta att ett barn finns för oss och det kan dröja ytterligare 6-12 månader. Vi vet inte alls hur tidsperspektivet ser ut i slutänden. Men vi tror att det dröjer två-fyra år från nu innan vi har vårt barn i våra armar.
RaderaInser att jag var lite otydlig, fattar såklart att det är oerhört mycket pappersarbete och byråkrati som ska ordnas med, tänkte liksom hur lång tid det brukar ta (eftersom det ju inte bara hänger på hur snabba ni är att fylla i allt) och även hur lång tid det tar när ni fått allt sånt klart, och det har du ju redan svarat på :) Håller tummarna för att allt som står utom er makt går undan!
RaderaÄh, kanske jag som var lite övertydlig! ;) Varmt tack för de hållna tummarna.
Radera