Rehab för avdankade ivf:are och adoptionsstrategier

Första arbetsdagen på tre veckor i morgon! Jag är helt utpumpad i dag och tänkte faktiskt lägga huvudet på kudden inom tio minuter. Det finns inte att jag är sjuk från jobbet i morgon. Jag och mannen skojar om att det är all ivf-skit som rensas ut ur kroppen. Jag skulle väl behöva någon slags rehab efter att ha gått på så många mediciner som jag gjort denna behandling.

I dag har jag varit lite väl ambitiös på mejlfronten. Jag har sagt åt mannen att han måste stoppa mig om han inte känner sig bekväm med min framfart. Han säger att han uppskattar att jag gör det.

Jag har mejlat kommunens familjerättssekreterare för att meddela att vi vill fortsätta med adoptionsprocessen och därför behöver boka in datum för medgivandeutredningen. Sist berättade hon att vi ska skriva varsin livsberättelse innan första träffen, så jag har frågat lite hur vi ska tänka där.

Sedan har jag faktiskt mejlat de tre organisationer som vi är medlemmar hos. Vi har fått rådet att om vi vet att vi är intresserade av något land innan utredningen drar i gång, så skadar det inte att ha det i åtanke under medgivandeutredningen. Absolut inte på så sätt att vi låser oss vid just det landet i själva utredningen, landet ska inte ens nämnas, utan snarare att om det är något som det landet anser är särskilt viktigt att det står med i utredningen så är det ju skönt om det finns med i pappren från början och vi slipper komplettera utredningen. Det gör nytta men skadar inte. Det kan också handla om att saker ska formuleras på ett visst sätt i utredningen. Det blir intressant att se vad organisationerna svarar. Vi har ställt frågor om Taiwan, Thailand och Sydkorea.

Vi är så glada nu att vi anmält vårt intresse hos alla tre organisationer. Visst, det kostar mer. Men det ger oss så fler valmöjligheter, vilket är så mycket värt. Vad vi kunnat se hittills är att genom Barnens vänner är vi låsta till att adoptera från en av deras tre organisationer i Taiwan. De andra länderna är inte aktuella för oss. Hos  Adoptionscentrum är jag för ung för att vi ska få adoptera från Taiwan. Hos dem kan däremot Sydkorea vara aktuellt för oss, dit efterlyser Adoptionscentrum ansökningar. Vi är som sagt intresserade av Thailand också, men där har Adoptionscentrum fyllt sin kvot för i år och man får i så fall köa för att få skicka en ansökan nästa år. Då är vi glada att möjligheten att adoptera från Thailand finns via den tredje organisationen, Barnen framför allt. Tidigare pratade vi löst om Madagaskar, via Adoptionscentrum. Men de skickar ingen ansökan om man aldrig provat att leva i ett fattigt land. Den som adopterar från Madagaskar måste bo där i tre månader.

Adoptionsvärlden är oviss. Vi får se hur situationen ser ut när väl vår medgivandeutredning är klar, troligen i början av hösten eftersom att kommunens verksamhet förstås inte direkt skräddarsys efter våra önskemål utan folk vill nog ha sina semestrar i sommar också. Så ska vi ju hoppas på att bli godkända som adoptivföräldrar av nämnden, förstås ...