Barnen framför allt gav ett ganska kort svar, som gick ut på att inget särskilt behöver framgå i medgivandeutredningen mer än att det är bra med ett resonemang kring öppenhet för barn med särskilda behov och eventuellt syskonmedgivande. De länder vi frågade om var Taiwan och Thailand. När det gäller ålder rekommenderar de ett öppet medgivande och att sedan precisera i ansökan till det land vi sedan söker till vilken ålder på barn som vi är öppna för.
Adoptionscentrum ringde upp och sa ungefär att det bästa är om utredningen är väldigt bred, så får man komplettera sedan om det behövs beroende på vilket land som blir aktuellt. Vi frågade dem om Sydkorea. Vi fick ytterligare några handfasta råd då det kan vara kulturkrockar var vi än vänder oss i världen och vi som svenskar är förstås minoritet när vi adopterar från ett, för oss, främmande land:
 |
| Kyrkan i min hemkommun Gällivare, en råkall januaridag förra året. |
- Är det något som man riskerar att trassla in sig i och som egentligen inte är avgörande för vårt föräldraskap är det bra om det går att prata med utredaren så att man kan överväga att undvika att ha med det i utredningen. Utredningen är ju inte till för att berätta alla detaljer, utan ge en bild av vilka vi är. Ett exempel kan vara om man varit sjuk eller arbetslös en kort period och trasslar in sig i att förklara hur det kändes och varför man var det etc. Om det inte haft någon större påverkan på livet och hälsan, så är det bra om det går att få bortprioritera det var min uppfattning. Den punkten berör inte riktigt våra erfarenheter, men kanske någon annan hamnar i den sitsen.
- Då vi är gifta borgerligt är det bra att nöja sig med att berätta att vi är gifta. Punkt. Inte trassla in sig i frågor om tro eller inte etc. Då vi inte är kristet aktiva, så kan vi gärna berätta att vi är med i Svenska kyrkan. Punkt. Tumregeln är väl att det är bra om det går att undvika ordet inte, om inte organisationen frågar förstås. Då måste man ju utveckla.
- Kanske viktigast av allt: Om det på minsta sätt känns "Så där sa jag ju inte riktigt. Men okej, det kan väl stå så". Nej, så ska det inte vara. Vi ska känna att vi kan stå bakom utredarens text till 100 procent. Jisses. Två journalister som ska läsa sitt liv på ett papper. Undrar om rödpennan eller popcornen åker fram. Det återstår att se! Vi är ju knappt i startgroparna.
Nu pyser vi mot en helg på Västkusten. Det ska bli riktigt härligt att hänga där i några dagar.
Det låter så läskigt med den där utredningen. Vi är så ärliga, kanske för ärliga ibland. Det kanske är mindre bra. Vi har också gått ur kyrkan. Man kanske borde överväga att gå med igen? Jag tycker det är så svårt!!! Hoppas allt går bra för er! :)
SvaraRaderaKram
Både jag och Tobias har haft funderingar på att gå ur kyrkan tidigare, men tycker det är rätt skönt nu att vi är medlemmar i och med att de krävs hos rätt många av organisationerna utomlands. Det är ju ofta kristna värderingar hos barnhemmen.
RaderaVisst finns det länder där medlemskap inte krävs, kan inte komma på nåt på rak arm, men då ska man ju passa in på resten av kraven. Så att gå med igen kan nog vara värt en fundering, om man inte känner sig alltför obekväm med det.
Kram!
Jag läste inlägget med alla punkter från Barnens vänner och tyckte att de flesta av de inte alls var lämpliga att ta med i ett medgivande vid den här tidpunkten. De var alldeles för specifika och skulle kunna ställa till det om det inte skulle bli just den organisationen i Taiwan. AC har helt rätt som säger att ni ska göra en så bred utredning som möjligt. En livsberättelse om er utan några krångligheter. Den ska innehålla sådant som är positivt för er. Vår utredning krockar ofta med en del länder som vill ha specifika grejer. De grejerna borde man ist kunna komplettera med separata utanför utredningen. Det ni kan göra om det skulle bli den organisationen i Taiwan senare är att komplettera utredningen om det är så de vill ha den, men eftersom det är så många nya saker så kan det innebära att den måste upp för nytt godkännande i nämnden. Men det behöver ni inte tänka på nu :) När vi gjorde vår första utredning så hade vi ingen aning om vilket land vi skulle välja, det kom långt senare. En viktig sak att undvika i utredningen är exakta siffror när det gäller ekonomin. De siffrorna kommer förmodligen att hinna ändra sig till ni ska skicka papperna till landet. Och de siffrorna kommer ni få fylla i på separata papper och alla siffror måste stämma överens med varandra.
SvaraRaderaVi är inte med i kyrkan men det har gått bra ändå, få med i utredningen att ni firar kristna högtider, går på dop osv.
Jag kan varmt rekommendera Sydkorea! Då kan ni skicka era papper direkt nu när det inte är någon kö, det är ganska unikt :) Vi har en pojke därifrån som vi fick i november 2013, han är nu 2,5 år och helt underbar :) Nu håller vi på med vår syskonadoption som också blir Korea. Korea är ett fantastisk land med fantastiska människor. Att barnen bor i fosterfamiljer är otroligt bra för barnen. Jag har startat en blogg om vår syskonadoptionsresa där jag bla skriver en del allmänt om adoption och om vår historia. Kika gärna in där och fråga på om ni undrar något, stort lyck till! http://resanmotsyskon.blogspot.se/
Vi har en del att fundera på! :)
RaderaVi gillar Sydkorea, en god vän är adopterad därifrån och har rest dit flera gånger. Den icke existerande kö lockar, givetvis. Men det är lite andra saker att ta ställning till, som att vi måste vara beredda på att acceptera att den biologiska mamman druckit alkohol under graviditeten med allt vad det kan innebära och kostnaden. Jag har sett din blogg! Men ute hunnit kommentera :) Varmt lycka till med syskonadoptionen!
Alltså, vi har aldrig rest dit, men vår vän har.
RaderaJag tänkte mycket på det där med alkoholdrickandet när vi började kolla länder och det var bla en av anledningarna till varför vi uteslöt alla länder i Europa. Men tänkte inte en tanke på det när vi valde Asien och till slut Sydkorea. Det där är en definitionsfråga tror jag och jag tror att det är viktigast att se till anledningen varför barnen adopteras bort. I Sydkorea beror det på att det inte är accepterat eller fungerar att vara ensamstående med barn, både du och barnenet "straffas" för det resten av livet. Så i de flesta fall är det unga som "råkar" bli med barn. Visst har de druckit alkohol och det finns säkert de som lever mindre perfekta liv men till stor del är de nog som folk är mest fast det är nog mest från den lägre medelklassen. I våra papper stod det att mamman hade druckit alkohol typ en gång och det var väl en öl eller nåt. För dem och när det gäller adoption, transparensen och dokumentationen så måste de redovisa allt och då blir det att mamman har druckit alkohol under graviditeten men det är ju typ ingenting.
RaderaVi har träffat jättemånga barn från Korea sen vi fick vår son och det är helt perfekta barn, eller som barn är mest, olika :) Och de är ju i adoptionssammanhang ganska små, 1,5-2 år. Jag tror inte att det är något ni behöver oroa er över :)
Jag tror att det står på ACs hemsida att man måste vara öppen för SN eller att det bara är barn med SN eller nåt i den stilen. Men det stämmer inte alls! Vi skrev inget om SN och ingen annan jag känner heller. Och som sagt det är fullt friska barn. I vårt medgivande står eller stod det heller inget om ålder så det behöver man heller inte ta upp.
Sen är det ju kostnaden, Korea är det dyraste landet och det är trist. Och det är såklart upp till var och en vilka ekonomiska möjligheter man har, det är ju det som tyvärr också får styra.
Men jag tycker inte att ni ska oroa er för alkoholskador på barn från Korea iaf. Tror att Asien är lugnast när det gäller den biten. Alla adoptivbarn har ju en historia av alla olika dess slag och i många länder känner man inte till den alls men i Korea och även i andra asiatiska länder så känner man faktiskt till den och det betyder mycket.
Åh! Jag är så tacksam för dina kommentarer och beordrar min man att gå in och läsa, haha. Efter dina kommentarer klättrar Sydkorea upp som ännu mer intressant på listan över tänkbara länder (i dagsläget). Men vi har ju som sagt en bit kvar. Det vi kan läsa oss till är bara några rader hos organisationerna och det är lätt att avfärda ett land för att något ser avskräckande ut och visst är det så att alla barn har sin historia.
RaderaBara roligt att kunna hjälpa till :) Generellt kan jag säga att informationen, iaf på ACs sida, är ganska gammal och ouppdaterad. Iaf för Sydkorea, men jag kan tänka mig att det är ganska generellt för alla länderna. Både när det gäller informationen inför val av land, vad som krävs och vilka papper som ska samlas in. Men även information som man kan behöva när man ska resa till eller befinner sig i landet. Tyvärr :( Vårt gäng som var samtidigt i Korea samlade ihop massor av ny uppdaterad info när vi var där och mejlade till AC att de kunde uppdatera sin hemsida med men de bad oss lägga upp det på någon blogg eller nåt, men vi kände att vi hade gjort tillräckligt med jobb redan.
RaderaBäst information får man från andra som nyligen har adopterat från samma land, tex grupper på Facebook, i kombination med att ringa till eller träffa organisationerna.
Angående alkohol och Korea har jag samma bild som Cornelia. I sin iver att vara extremt kompletta och vederhäftiga verkar socialsekreterarna som intervjuar mammorna fråga om alla detaljer. I ett av våra barns rapporter kunde man tex läsa att XX rökt en cigarett under graviditeten.
SvaraRaderaPå samma sätt är läkarrapporterna galet detaljerade och utförliga på en nivå som en läkare vi talade med här hemma sa att vi normalt inte undersöker barn på.
Det verkar som man är mån om att ingen någonsin ska säga att man inte fick hela bilden.
I de allra flesta länder har man inte tillgång till dessa detaljer vilket ju samtidigt inte innebär att motsvarande har hänt utan bara att man inte vet.
I Korea redovisar man allt men är samtidigt noga med att bedöma om det ger ett SN eller ej.
Och fosterfamiljer. Ja det är faktiskt. Både att barnet vet hur det är att ha fasta anknytningspersoner och att man numera när väntan är så lång på RB faktiskt vet att dom har det bra / har en familj. Men det är klart att det drar upp kostnaden i förhållande till barnhem.
Fostermamma har alltid varit viktig för mina barn. Det är ju dom som håller barnen i famnen redan på BB bilderna. Vi har varit tillbaka i Korea för några år sedan och träffade dom båda två vilket var en stark upplevelse.
De biologiska mammorna är i jämförelse mer "abstrakta" även om vi har mycket information på sätt och vis från rapporterna. Men här skiljer sig också barnen åt i sitt intresse. Den ena är nyfiken och den andra vill inte alls fundera över.
Tack, tack, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Guld värt.
Radera