Min man har länge velat köpa en surfplatta medan jag varit väldigt anti. Eller, han gör förstås vad han vill med sina pengar även om vi gärna splittar utgifterna på grejer vi båda har glädje av. Den där surfplattan har han hur som helst inte köpt eftersom att han med handen på hjärtat inte kan säga vilken nytta han skulle ha av den jämfört med sin telefon eller min Macbook Air.
Men plötsligt händer det. Häromkvällen när mannen var på övervåningen, och spelade tv-spel över nätet med sina kompisar ("han är inne i en sådan period nu", haha), kom jag på användningsområdet.
Jag: När du kommer ner sen ska jag berätta vad vi har för nytta av en läsplatta.
Mannen (till vänner): Vänta lite, jag måste gå ner bara …
Tripp, trapp, tripp, trapp.
Mannen (hoppfullt): Har du kommit på det?
Jag: När vi adopterar kan det bli en väldigt lång flygresa. Och vi kan behöva hitta bra sätt att underhålla barnet.
Mannen (funderar vidare): Jaaa … Det är sant ...
Jepp, kanske främst jag hade nog tänkt att vi inte ska bli "sådana föräldrar" som sträcker fram lite teknik till barnen så fort det blir jobbigt. Men det vore inte en så dum grej att ha, inte minst på en flygresa med ett barn. Förutom film finns det förstås bra spel och pyssel och så kan man givetvis ha fotografier i läsplattan och det måste ju förstås finnas bra appar där man lär sig språk. Sedan är ju surfplattan ett bra sätt att knyta an, sitta nära och titta/peka/leka tillsammans. För barn känns ju också en surfplatta mer användarvänlig än en vanlig dator, tänker jag. Men vi får väl se! Det är ju ett tag kvar.
Nu har jag i alla fall bjudit mannen på en anledning, som han så länge letat efter.
Mina adoptivföräldrar kommer aldrig glömma resan från Peru
SvaraRaderaså fort planet började rulla ut mot startbanan så skrek jag hysteriskt och då hade inte ens planet lyft från marken och tyvärr blev det inte bättre av att planet kom i luften
för de fanns ju luftgropar som gjorde mig ännu mera rädd
men lyckligtvis i samband med den första byte av plan så satte det en kvinna bakom vårat säte som hörde mitt vrålande så hon tog fram ett par fingerdockor och sträckte över till mig och jag vart knäppt tyst och tittade på fingerdockorna
och lekte timme in och timmer ut och kvinna märkte så klart succén och säger till mina adoptivföräldrar hon får fingerdockorna av mig för jag kan köpa nya sen för ni ska ju ändå till Sverige och jag kliver ju av här i Amsterdam och de tack henne för den räddningen :)
En surfplatta tycker jag är en bra ide
barn lär sig fortare än vad man tror när det gäller såna prylar
Mina adoptivföräldrar hade packa ner lite leksaker från hotellrummet i en liten väska som de trodde skulle funka eftersom jag hade ju lekt med dom där men på mig funkade planen som sagt var men de kanske kan funka för er den dagen då det blir dags för er :)
Så festligt att ett par fingerdockor blev räddningen! :)
RaderaJag visste inte riktigt heller vad jag skulle ha en surfplatta till. Tänkte att iphonen och alla datorer räckte. Men förra julen fick jag ändå en av min man. Sedan dess har jag använt den konstant. Det är jättesmidigt att blogga från den, läsa andras bloggar etc. Köper ni en iPad dessutom så är det lätt att ta bilder också till bloggen. Den är väldigt beroendeframkallande. Dessutom väldigt rolig att spela spel på. Bra tidsfördriv under resor etc. :)
SvaraRaderaKram
Hej Lina!
SvaraRaderaRoligt att ni är igång med adoptionen nu! Blir spännande att höra hur du har haft det hos lilla släktingbarnet uppe i norr! =)
Kram, E
Japp! Nästa vecka vankas besök av soc. Pirrigt värre! Kram
RaderaSurfplatta är super! Särskilt om man är i lander en längre tid. Svenska barnprogram, appar som stöd för språkinlärningj osv...
SvaraRaderaJu mer jag tänker på det desto bättre känns det. Mamma retas däremot med att "Jaa, hur gjorde folk som adopterade innan surfplattan fanns?" Jag tänker att många medpassagerare nog kanske inte haft särskilt lugna flygresor. Hehe.
RaderaJag kan också rekommendera att köpa en surfplatta. Har själv en iPad och är riktigt nöjd med den. Jag använder den ofta för att kunna videotelefonera med lilla H och resten av familjen i Österrike! Kram! Silvia
SvaraRaderaJa! Så himla mysigt. Jag har nog mest varit anti för att de känns otympliga att skriva på. Däremot finns ju andra (riktigt) goda egenskaper. Kram!
Radera