Vikten av magkänsla

Nu är det lite som att jag ibland hamnar i situationer där jag funderar på om jag behöver bromsa mig själv i bloggen. Att man kanske inte behöver berätta allt i processen i realtid. Samtidigt är det ett så bra sätt att samla sina tankar, få ner dem på pränt.

Än så länge känns det ändå bra att hålla bloggen uppdaterad, att inte hålla på saker så mycket. Men jag gissar att det senare kommer dyka upp tillfällen när viljan att bromsa övervinner viljan att berätta. Så är det med det. 

I dag fick vi i alla fall mejl från Barnens Vänner som kikat på vår medgivandeutredning och tyckte den var både välskriven och bra balanserad. Precis som vi uttryckt till dem, så trodde de också att vi skulle kunna vara lämpade för St Lucy i Taiwan. Handläggaren nämnde också Cathwel (också Taiwan) i mejlet, vilket gjorde mig lite osäker då vi båda måste vara 30 år fyllda för att få ansöka om att få adoptera via dem. Jag frågade därför Barnens Vänner om de trodde att det skulle dröja så länge (nio månader) innan det kunde vara aktuellt för oss att få skicka en ansökan, om det var därför de nämnde Cathwel som ett alternativ. Så var det inte, handläggaren hade nog bara inte tänkt på att jag var för ung. Så de föreslog i stället enbart St Lucy och att ett första steg för oss, om vi vill ansöka om att få skicka dit en ansökan, är att be familjerättssekreteraren att skriva ut blanketten "Adoption 12" på engelska också. 

Vi får se var denna resa tar oss. Min magkänsla skriker verkligen Taiwan. Det går knappt att beskriva hur det känns inombords. Det låter löjligt att prata om en inre kraft eller värme, men det är nästan så. Man kan tidigt ha en aning om att något känns rätt och sen växer sig känslan, den inre kraften och värmen, allt starkare ju närmare målet, beslutet, man kommer. Ungefär så känns det för mig just nu. 

Tobias kanske inte har gjort lika noggranna analyser, haha, men tycker också att det lutar åt Taiwan. Det är väl kanske så vid en adoption. Att först finns det alla nålsögon att passa igenom, men sedan när det väl är dags att hitta sitt land så går det inte att tänka i köer, tider eller paragrafer lika mycket. Det gäller att följa magkänslan. I alla fall för mig är det en otroligt viktig faktor. Det är när jag låter den styra, nåja, i princip alltid, som jag mår bra och känner mig trygg med de beslut jag fattar.

Sen kan magkänslan givetvis ändras, vi får se vad den säger de närmsta dagarna.