Det där med sömnen ...

För ungefär en vecka sedan sov vi hos vänner med barn. En nyfödd och en treåring. Barnen var änglar denna natt när gäster sov över, men vi hade lite svårt att sova ändå. En salig blandning av "sovit rätt illa"-faktorer som kan bli när man är någon annanstans än hemma.

Det hade absolut inte varit någon fara, det där hade man lätt kunnat ta igen, om det inte var just för att barn är så oförskämt morgonpigga. Gulleungen blev ju förstås ledsen när vi inte var vakna före sju och detta åtgärdades givetvis.

När jag kollade mig i spegeln kände jag inte ens igen mig själv, så trött var och såg jag ut. Jag har aldrig sett så stora påsar under mina ögon. Var tvungen att föreviga med en selfie.

Var är jag? Vem är jag?

Summa summarum blir ju det där med sömnen lite utav en omställning när vi blir föräldrar.