En helg med kändisar

Det här är nog lite ny information för många av er. Men tidigt i morgon hoppar vi på tåget mot Göteborg!

Först blir det träff med andra St Lucy-familjer och CSS-familjer. Det ska bli så fantastiskt roligt. Det har varit en träff redan i höstas som vi var välkomna till. Men det passade inte jättebra och sedan kände vi att vi var lite för tidigt i adoptionsprocessen för att mäkta med att träffa andra familjer. Nu är läget ett helt annat. Men visst har vi förberett så det finns en påse ostbågar att tröstäta när vi kommer hem på söndag och den sista Harry Potter-filmen att titta på. Vid det här laget har jag lärt mig att det är tungt för sinnet att komma hem till ett ekande tomt hus, när man haft två dagar av ljuvligt tjo och tjim.

Lördagen blir också riktigt härlig eftersom vi får träffa lite fler folk och samma personer som på fredagen i och med att vår adoptionsorganisation Barnens Vänner har årsmöte. Jag ser fram emot att träffa personalen från kansliet igen. Vi har förstås haft mejl- och telefonkontakt sedan vi bestämde oss för Taiwan men vi träffade ju några av dem för 1,5 år sedan när vi promenerade förbi kontoret i Öjebyn. Då hade vi inte påbörjat sista ivf:en ännu. Jag är glad att vi genomförde den där spontanvisiten. Det gjorde att vi fick en så fantastiskt bra bild av Barnens Vänner och av adoption. Inte för att vi haft en dålig bild av adoption innan men på något sätt kom vi bort från det abstrakta och därför tror jag att det var en viktig milstolpe för oss.

En annan riktigt intressant grej med årsmötet är att det arrangeras föreläsningar! Det ska bli superintressant att lyssna på föredraget om anknytning. Jag kommer antagligen sitta längst fram i klassen. Liten yrkesskada, ja.

Att hålla kontakt med familjer med barn från samma barnhem känns viktigt för vår skull men framför allt för vårt barns skull. Jag hoppas att han eller hon ska kunna finna och känna den samhörighet som jag och Tobias upplever när vi träffar personer som är i liknande situation som oss. Flera av de vi träffar nu har man ju sett på Facebook i olika grupper vi är med i och en del har man förstås pratat med. Så kul  men lite konstigt på något sätt att ses i verkligheten! Kanske blir man lite starstruck? Fniss.