Att äntligen veta vem vi väntar på

I dag bokade jag in en tid hos en Notarius Publicus i Hedemora. Skönt att ha det gjort. Han är införstådd med att om alla våra handlingar inte blivit klara ännu, så behöver vi skjuta upp det några dagar. Men det är inte många punkter kvar på checklistan nu.

Jag fick även lite shoppingfeeling. Det var så härligt att inte bara köpa kläder och leksaker till vårt barn som vi någon gång ska få veta vem det är, utan till Hanna som nyss blivit ett år. Som vi vet tycker om bollar (till fotbollstokige pappas stora förtjusning) och att se sig själv i spegeln. Som vi vet tycker om att lyssna på musik och barnsånger.

Vår älskade Hanna. Jag är så glad att vi får veta detta om dig. Det gör att jag förstår att medan vi jobbar för att du ska komma hem får du vara hos människor som också bryr sig om dig, som följer din utveckling och funderar på vad du behöver. Som ser dig. Det gör mig lite lugnare, när jag tänker på hur stark längtan är och hur mycket jag önskar att vi kunde få vara tillsammans fortare.

Jag kunde inte heller låta bli att köpa Babblarna-figurerna och en pekbok med karaktärerna till. Jag har inte hört en förälder säga ett ont ord om Babblarna. Jag har inte riktigt förstått ännu hur dessa udda figurer hjälper barnen i deras tidiga språkutveckling men det är tydligen vad de gör. "Babblarna pratar sitt eget språk som helt bygger på ljudet i deras namn", skriver företaget på sin hemsida. På det sättet sägs barnet lära sig betoning och melodi, genom att lyssna och härma.

Det är under första levnadsåret som grunden för tal- och språkutvecklingen läggs. Även om vår dotter bara är 1,5 år när hon kommer till oss så har hon ju ingen erfarenhet av hur svenska låter eller vilka ord som finns. Därför är det viktigt att vi pratar, pratar, pratar. Det finns så många ord för henne att höra, försöka förstå, härma. Det blir spännande att se hennes ordförråd fyllas på men man får nog ge det ganska mycket tid.