Något annat än ett ultraljud

Från BV i måndags. Den finaste post it-lapp jag fått.

Jag tänkte inför barnbeskedet, att när man öppnade det där mejlet från adoptionsorganisationen och fick se bilden på sitt barn så skulle det gå att jämföra med en ultraljudsbild. Jag säger inte att det ena är större än det andra. Men utan att ha sett mitt barn på en ultraljudsbild, hävdar jag å det bestämdaste att det är två väldigt olika saker.


När vi öppnade mejl ett av två, med den ljuva ämnesraden "Barnbesked!" fanns en länk med 15 bilder på vår dotter, tagna under hennes första levnadsår. Det tog ett tag för dessa två päron att smälta vem vi egentligen tittade på. Att bild efter bild var på vår charmiga, fantastiskt coola lilla tjej. Ja, hon har en så skön stil på vissa av bilderna att vi inte kan hålla oss för skratt. Frasen "Like a boss", känns nära till hands.

Hela hennes uttryck, verkar stämma så bra överens med informationen i de dokument som vi öppnade minuter därpå. Där finns så otroligt mycket bakgrundsinformation. Från innan hon föddes och klockslaget när hon valde att komma till världen och vad hon då vägde och hur lång hon var, till den fantastiska person hon är i dag. Vad hon tycker om att göra, vad hon inte gillar och vad som gör henne arg. Vad som gör henne glad. Hur hon sover på nätterna och hur hon tröstas bäst, vad hon tycker om att äta och hur hennes språk och motorik utvecklas för varje månad. Dokument efter dokument.

Jag vet inte varför jag har haft ett behov av att jämföra de två. Kanske för att försöka begripa hur barnbeskedet skulle komma att kännas. En ultraljudsbild och ett mejl efter barnbesked må vara fantastiska och känslofyllda båda två. Men nej, jag kommer aldrig mer tro att de två upplevelserna är jämförbara.