Snart är vi redo att hålla och bära

I dag fick Tobias med mig till gymmet! Det var verkligen länge sedan men jag är glad att jag tog mig an ett pass. När det blev tungt gjorde jag som Tobias berättat att han gör, föreställde mig när vi får träffa Hanna. Älskade lilla dotter. Mamma och pappa är på väg och oj så vi ska orka bära dig. Fick apropå det sistnämnda mejl i kväll om att vår bärsele är skickad! Vi beställde den igår. Det blev en Tula Toddler, som jag hört så mycket gott om. Eftersom många mönster kändes sjukt snygga men nog så feminina, tyckte jag det var helt upp till Tobias att välja. Det blev inga blommor eller något rosa utan ett mönster som vi tror Hanna gillar också, med små söta djur på. Åh, tänk att få bära vår lilla Hanna i selen. Vi valde en där hon kan sitta mage mot mage eller på ryggen. Det känns bra att ha de två alternativen.

Jag, som ändå haft stenkoll på de flesta av våra papper under detta år, lyckades med bedriften att glömma skicka med köpekontraktet på vårt hus till Migrationsverket i förra veckan. Det här insåg jag dagen efter att brevet var postat, mitt i en tanke så där, men tänkte att vi ju kan prova ändå. Men i dag kom påminnelsen via mejl, att vi behöver visa att vår bostad "är i tillräcklig storlek". Jaja, det var ju enkelt ordnat och skönt att vi kunde mejla kompletteringen men man kan ju inte annat än undra om inte en googling vore mer pålitlig än ett fyra år gammalt husköpekontrakt? Sedan blir vi förstås lite fnissiga och funderar över om de tror att vi bor i en koja. Men, men. Rätt ska vara rätt.