En röd stol att skapa minnen i

Igår var vi till Västerås för att köpa två av de större grejerna vi har kvar inför Hannas ankomst. En tripptrapp-stol och grindar till trappan. Vi passade på att köpa en potta och några haklappar också. Nästa helg kommer farmor och farfar förbi för att se sin stjärna på film, tänk att det snart vankas onsdag och skype! Då ska Tobias pappa hjälpa oss med att få fast grindarna.

Vad gäller pottan resonerar vi som så att det nog dröjer innan den används. Hon har lite annat att ta itu med som en helt ny familj, en ny miljö och ett alldeles nytt språk. Men pottan får stå framme så den känns igen och finns där från start.

Stolen kommer från Stokke och är vansinnigt enkel att montera ihop. Det är en stol för barnet att växa i, så det går att flytta sitt- och fotstödsdelen om man så säger allt eftersom barnet växer. Vi har letat begagnat men tyvärr inte hittat någon. Så det blev ganska dyrt, 1800 kronor, men vi får en uppskattad stolsslant. Det tas tacksamt emot så här i januari. Att se den här stolen i köket nu ... Det blir mer och mer verkligt på det där magiska sättet. Här kommer Hanna sitta och tycka om en del saker, rata andra. Säkert flytta stolen för att klättra, för att baka, rita ... Blåsa ut ljusen på tårtan när hon fyller två - och när hon fyller fem ... Jag svävar lätt i väg, ja.

Jag tänker på dem som sparar allt inhandlande till så sent som möjligt i adoptionsprocessen, att det blir så många fler avgifter på en och samma gång. Säng, bilbarnstol, barnvagn, kläder plus alla adoptionsavgifter ... Å andra sidan har man kanske tagit vara på möjligheten att spara en massa pengar innan då. Om vi räknat rätt har vi drygt 60 000 kronor kvar att betala nu i vår (30 000 kronor till Barnens Vänner och lika mycket till St Lucy), plus resa och uppehälle då som nog landar på ungefär så mycket. Det är förstås en stor summa, men inte utan att vi klarar det tack vare idogt sparande och stöd från våra familjer.

Överlag är ju detta en månad med fler räkningar och avgifter än annars i vardagen. Nu ordnar vi också med testamente inför Hannas ankomst. Det är ju så att om vi båda, ve och fasa, skulle förolyckas innan tingsrätten styrkt att Hanna är vår ärver hon inte oss om det inte finns ett testamente. Vi bestämde oss för att anlita hjälp genom banken för detta även om det inte är några avancerade räkenskaper. Det var dyrare än jag väntat mig, 3900 kronor (!), men vi har ju pengar undansparat till sådana här avgifter.