100 plättar, redo att slukas

Tema tystnad fortsätter. Jag kan säga att Lina, 21, hade hanterat detta med en blöt krogrunda. Men Lina, nästan 31, hanterar det lite mer konstruktivt och med en mindre risk för en ångestladdad morgondag. I kväll inköptes nämligen två plättlägg och så stektes det cirka 100 plättar som nu fryses in. Så vi hoppas att Hanna gillar att äta det. 

Smidigt med plättar. Det går att kombinera med olika grönsaker ibland, eller bär och frukter ibland, tänker jag. Och så det barnsligt roliga i kråksången, givetvis; De går att äta med händerna. Festligt, festligt!

Tänk att hon snart sitter här på sin röda tripptrappstol, iförd haklappen, tar en liten plättbit på minigaffeln eller med mininäven. Gapar stort. Nej, vi har inte riktigt fattat det. Tror fortfarande att polletten ska trilla ned så snart vi fått beställa flygbiljetter. Men det vette tusan. Vid många stora stunder i livet, är det ju faktiskt i de små ögonblicken som "aha"-upplevelserna kommer. Nu bara gör vi. 

Men visst börjar vi skönja mållinjen. Om det är så att vi får träffa henne 12 maj,vilket det ju verkar som eftersom vi inte möts av några stoppsignaler, så är det bara tio arbetsdagar kvar för mig innan vi åker. Tio ynka arbetsdagar. Oj.