En dag kvar på jobbet

Näst sista dagen på jobbet. Efter 6,5 år på samma bygge, utan längre ledigt än fyra veckor åt gången ... Overkligt att försöka ta in vad som väntar!

Det blev en festlig eftermiddag då jag och en kollega var på pressvisning för Elsa Andersons konditori som efter en stor brand byggts upp och återinvigs i helgen. Det är ett anrikt fik i Norberg som jag nog berättat om några gånger tidigare. Innan det brann ner var det mitt och Tobias utflyktsmål på söndagar. I sommar är vi där med Hanna. Stort.

Jag ser förstås väldigt mycket fram emot att få vara hemma tillsammans med Hanna. Men det blir ovant att lämna det som varit en så extremt stor del av min vardag i närmare sju år, om än bara tillfälligt. Det är en betydande del av min identitet. Det ska bli spännande att se om jag saknar det eller inte. Troligt är väl att jag oftast inte tänker på jobbet, men då och då längtar efter att vara tillbaka. Jag älskar ju nyheter!

I kväll har vi, på riktigt, packat det mesta av det sista. Resväskorna är fyllda till brädden. Vi fick ett bra tips om att packa ned ett paket blöjor på ditvägen, så att vi har lite tomrum på hemvägen. Dessutom har vi ju en del presenter med oss som tar lite plats, liksom klämmisar och skötväskan som ju blir ett handbagage på hemresan.

Jisses. Som vi förbereder oss för dessa två veckor som vi väntat på så många dagar, veckor, månader ... Två veckor är en kort tidsperiod av ett liv, men det kommer verkligen vara en av de mest betydelsefulla tidsperioderna i vårt liv.