Ett okej från nämnden (Puh!)

I måndags beslutade socialnämndens arbetsutskott att vi får en ok-stämpel! Hurra! Det visade sig alltså här att socialnämnden beslutade att delegera godkännandet till arbetsutskottet då nämndens erfarenhet av adoptioner är så låg. Jag har sett att fler kommuner gör likadant, vilket verkar vettigt om nu adoptionsmedgivande ska vara på kommunal nivå.

Redan dagen därpå fick vi pappren att skicka till vår organisation. Det visade sig, precis som när vi bodde i Avesta, att tryckfelsnisse varit i farten på ett ställe. Det är ett datum som behöver korrigeras där beslutet står. Så jag hoppas det är gjort till i morgon. Det är först när det är gjort som vår ansökan är komplett och vi kan få ett förmedlingsbeslut från organisationen och då få börja skicka in alla papper vi har på vänt.

Mitt polispapper har kommit på posten, vilket innebär att vi bara inväntar Tobias polispapper innan vårt insamlande är klart för denna gång.

Jag blev väldigt rörd i tisdags när jag förstod att allt från kommunens sida är klart nu. Wow. Den viktiga milstolpen. Nu känner jag verkligen att vi är på väg till Pytte. Men nu är vi ju en barnfamilj och det innebär att vi liksom många andra kastats in i vabruaridimman och jag har inte hunnit njuta så mycket och smälta milstolpen ännu. Vi tänkte fira lite med hämtmat på onsdag kväll men den yngsta familjemedlemmen ville prompt inte sitta vid köksbordet och vi två satt i soffan medan jag ropade "Ja, vad roligt och grattis till oss då!" till Tobias inne i köket. En kollega frågade om vi gjort om firandet i helgen och jag kunde meddela att "Nja. Men i och för sig ... När Tobias kom hem från jobbet och Hanna hade däckat efter sin Alvedon (hon hade 40,5 grader i feber) värmde vi i och för sig varsin panpizza från frysen?". Hanna har verkligen varit på benen i dag och tagit igen allt rollekande som hon missat när hon varit sjuk och legat i soffan.  

Jag är också ganska praktiskt lagd och försöker fokusera på nästa steg, som är fotoalbumet. I helgen har vi fotat det sista och i kväll har vi skickat iväg bilder för framkallning och det ska bli väldigt roligt att scrapbooka på tisdag kväll.

I kväll har vi också suttit med en av tre blanketter som vi vet att St Lucy vill ha. Den handlar om våra ekonomiska tillgångar och utgifter. Vi har fyllt i det mesta, men utgår från den gamla blanketten och vet inte förrän vi har de nya pappren om den ser exakt likadan ut. De andra två blanketterna handlar om vilka särskilda behov vi är öppna för samt själva ansökan om att vi vill adoptera från St Lucy och vilken ålder på barn vi är öppen för.  

Sååå. När vi gjort allt detta har vi en komplett ansökan som vi ska skicka till auktoriserad översättare som kirrar att vi får det på engelska. När det är gjort skickar Barnens Vänner pappren till en som översätter allt till mandarin och sen, mina damer och herrar, susar ansökan äntligen iväg till St Lucy (där älskade lilla Pytte kanske redan finns?!). Vår gamla ansökan kom till St Lucy bara några dagar innan Hanna föddes. Den här gången är vi öppna för att bli föräldrar till ett barn som är äldre än tre år, så länge barnet är ett år yngre än Hanna alltså. Det kan innebära att det går fortare denna gång, men som alltid i adoptionssammanhang så behöver det inte betyda det. Vi har ungefär samma öppenhet inför särskilda behov denna gång som tidigare.