En månad, ungefär

Älskade pytte,

Igår firade vi att vi stått i kö i Taiwan i en månad. Fast det är ju inte riktigt sant. Vi har officiellt varit i kö tre veckor och inofficiellt i fem veckor, så det blev lite i mitten vi firade. För lite så är ju livet nu jämfört med förr, att det bara är att hänga med. Vi tar oss inte så lätt eller gärna till Uppsala i dessa tider och nu råkade kommunens lyxrestaurang ha take away-special på asiatiskt tema.

Din blivande storasyster tänker mycket på dig. Det vet jag, för från ingenstans som i dag när farfar satte upp ett staket sa hon åt honom att han måste göra det så att du inte kryper under och igår vid läggningen pratade hon om allt hon ska lära dig. Hur man klappar vår katt (vi är jättetacksamma för det men ännu gladare om hon själv lär sig att sluta reta katten snarast möjligt), läsa böcker och att leka. Hon har så mycket hon vill lära dig, göra med dig. Men mest vet jag att hon tänker på dig för att hon säger "Saknar Pytte". Jag och din pappa saknar också dig, Pytte. Men nu är vi en månad närmare varandra. Ungefär.